Fortsätt till huvudinnehåll

MAMIL's i Vlaanderen

Ojojoj, var ska man börja?

Jag bestämde mig i höstas att jag skulle åka ner till Flandern och köra Ronde Van Vlaanderen i år, kletade ner något på bloggen och vips så hade jag tre hjälpryttare anmälda. KBCK skickade med Tille som stöd.

Torsdag:
Resan ner blev som förväntat rätt ok om man bortser från sällskapet. Patrik gjorde hundgörat med att köra 80% av tiden medan vi andra gjorde annat. På vägen ner passerade vi samhällen man inte ens trodde fanns, exempelvis Örkelljunga med sin starke man Bengt som kränger husbilar som en lunchrestaurang kränger raggmunkar på tisdagarna.

Fredag:
Efter en sisådär 16 episka timmar anlände vi till hotellet där även AG2R La Mondial, Movistar, GreenEdge och senare även FDJ valde att stuva in sina mekaniker.

Skickade in sakerna i rummet och drog ner på stan. Tille som har varit i Gent tidigare agerade kartläsare och cirka 1 timme och 45 minuter senare kom vi faktiskt in till stan och tog en frukost på något gemytligt ställe. Jag drog ner lite smörskålar i golvet men tjejen tyckte att jag såg så läcker ut att hon bara log och plockade upp resterna.

Efter lite sightseeing +ANNAT så drog vi mot Geraardsbergen för att prova på lite kullersten uppför Muur van Geraardsbergen, backen där Cancellara ställde av Boonen lekande lätt förrförra året, dock med en inbyggd elmotor. Klart som tusan att arrangören tog bort den backen, vem skulle inte göra det efter att hemmasonen blev så förnedrad där liksom? I år fick ju dock den sympatiske Tom revansch.

När man bara har 5km i benen, typ alla nerför så var den backen inte så fasligt jobbig faktiskt. Uppe vid det lilla huset blev det naturligtvis lite photo op's med några backintervaller som resultat.

Efter den ansträngningen var vi värda ett par belgiska öl så vi hoppade in på någon lokal sylta, tog oss ett bord utomhus, beställde några Leffe och garvade lite. Vid bordet bredvid satt Rita, en lokal kändis på kanske en 55 höstar som fick upp ögonen för Magnus.
- Where is your wife?
- Ehh, in Sweden?
- Ahhh, you boys come to Vlaanderen to ride bikes all alone (pillemariskt leende)...
- I am Rita (pussrörelser med munnen mot Magnus)
Hela gänget är tysta.....
- Can I buy you beers? (Hon ville väl antagligen bara bjuda Magnus men kände sig väl tvungen att bjuda oss andra med)
- Ehhhh, yes thanks??
Rita närmar sig bordet och alla sitter tysta och tittar på varann...
osv...
Det visade sig att Rita typ var född på torget enligt henne själv i alla fall, hon kände alla och kunde allt om stället. Hon bjussade på bira, flirtade med Magnus och sände lite storys.. En trevlig gumma med smak för svenska MAMIL's helt enkelt.
Vi tackade Rita så mycket för ölen och hojade mot bilen igen. Krubbade någon pasta på något lokalt hak i närheten av hotellet.

Lördag:

Telefonen ringde typ 04.00 och min första tanke var bara att skita i allt. Vem fasen kom på idén att hoja det här jävla skitloppet vid den här tidpunkten med den här temperaturen ute? Jag frös som en galning när vi lastade på hojarna, fortsatte att frysa när vi lastade av cyklarna, frös ännu mer när vi skulle lasta på hojarna på bussen och till råga på allt hade någon missat att vrida upp värmen inne i bussen. Tille körde naturligtvis med korta ben på sina byxor...

Efter lite bajspauser så rullade vi iväg från Brugge 07.40 sharp. Hittade en klunga som vi hakade på ut ur stan och hakade på dom ett tag. Vinden var gynnsam så vi låg och pendlade mellan 38km/h och 44km/h utan några större ansträngningar. Skulle den här rundan vara jobbig??




Anlände första depån efter 50km och insåg att jag antagligen skulle ha blivit diskad om jag befann mig i randonörkretsar. Mitt stämpelkort hade blivit lite mjukt... Men som den gode vän Magnus är erbjöd han sig att bära det i sin plastpåse.

De första tio milen hände det faktiskt inte så mycket men sen började det komma lite kullerstensavsnitt. Det är ju lugnt, jag har ju 28mm's med lågt tryck i. Yeah right! Satan i gatan vad det skakar och slår.. Det börjar med att det börjar sticka lite i handflatorna, sen börjar tummarna domna bort och sen kommer värken i handlederna och till slut kommer huvudvärken på grund av allt skak. Tur att Paris - Roubaix har så mycket finare pavéavsnitt... När det är platt är det jobbigt, nerför undrar man om man ska överleva... Tur att det säkert är bättre uppför...

Mmmmm, kanske inte... Kom in till den tredje depån efter 16 mil, stirrade lite på Liz Hatch, skulle just rulla när Patrik kom in. Han hade hojat de sista timmarna med bakbromsen fastnypt mot fälgen. Jobbigt tyckte han, bra tyckte jag, lite träning har aldrig dödat någon, HTFU!! Vi väntade in honom och stack iväg mot Koppenberg.

Lite skön cykelbanekörning, en vänstersväng och SMACK, som en käftsmäll kom den, 600 meter lång, 11,6% snittlutning och 22% maxlutning, som naturligtvis kommer på slutet. Klick klick klick... 36/28, trampa trampa trampa, tugga styrlinda, folket skriker och blixtar flashar.. Är det verkligen motionsloppet det här? Ska det verkligen låta såhär mycket från publiken redan på lördagen? Jag ser ingen, försöker bara hålla hojen på stenarna och inte mellan dom då jag får för mig att risken att fastna är större då.. Trampa trampa trampa.... Hur långt är det kvar? Ingen aning, kan inte få upp blicken från de jävla kullerstenarna.. Mer blixtar, mer hejarop.. Vänta... Det börjar bli lite lättare, publiken hojtar än mer och plötsligt är jag uppe.... Får faktiskt en tår i ögat och snyftar till lite.. Har aldrig känt detta på en cykel innan.. Stödet från dom som står bredvid, lungorna som vill hoppa ut ur kroppen, benen som brinner och lyckan när jag faktiskt kom upp utan att hoppa av hojen. Tänk att heta Tom Boonen och hoja här dagen efter.. Vilken egotripp!

Här någonstans börjar mitt vänster knä att protestera lite. 34/28 kanske skulle vara snällare än 36/28?

80km kvar på ett ungefär och 11 pavéstigningar. Jag rullar på och efter ett tag kommer Magnus ikapp. Han berättar att han fick skämmas och faktiskt fick knata en bit. Själv tycker jag att han är helt f*cking grym som bara matar av stigning efter stigning då han väger en del mer än jag gör!

Nu försvinner inte milen lika fort som dom gjorde i början. Nu räknar vi kilometer och ibland hundratals meter... Kullerstenen sliter satan på armar och rygg och snitthastigheten börjar närma sig löjliga nivåer på en del ställen.

Efter mycket slit kommer vi till Oude Kwaremont, 2200 meter med fin kullersten och endast 4,2% i snitt. Jag sticker från Magnus men han kommer snart ifatt igen. Ganska snart kommer vi till den sista stigningen i Paterberg, 400 meter, 12,5% i snitt och 20% max. Har jag inte hoppat av cykeln än ska jag inte göra det här heller... Lyckas komma upp till ljudet av mina egna lungor som håller på att kollapsa, HTFU Johan!! Jag hör inte om publiken tjoar, allt är suddigt och snurrigt nu... Tar mig upp med mina 36/28 och trampar på med vetskapen om att Magnus kommer att hinna ifatt då det är 12km kvar till mål.

Jag trampar på i min egen takt, allt för att hålla vänsterknät i chack och inser att jag faktiskt håller rätt bra fart då jag rullar förbi fyra grupper med människor som kör märkbart långsammare än jag.

Sen kommer den..... Den underbara sidvinden man bara längtar efter när benen är i kaozstadiet och man bara vill gråta. Nu känns det inte lika bra att köra ensam. Trampa trampa trampa... Muttra som en gammal gubbe, trampa...

-Ööööka farten Johan!!
Magnus har hittat något gäng i matchande kläder som han gömmer sig mot vinden i och jag hakar på, livrädd att behöva ta all vind själv den sista milen.

Nu är farten bra igen, vilken skillnad att ligga i en klunga när man är trött..
5km
2km
1km
500 meter
Vi gratulerar varandra, kör lite Bloods and Crips tecken (knoge mot knoge) och skakar tass..
100 meter från målet hetsar Magnus lite.. - Kom igen nu då!!
Jag kastar mig i bocken, växlar ner två växlar, ställer mig upp och börjar toktrampa, hör ett rassel bakom mig men struntar i det, trycker ner 1436 watt i vevarna, skär mållinjen och VINNER hela tävlingen... Magnus hade tydligen klickat ur sin pedal när han skulle börja spurta.. His loss!!

Tar oss till bilen där Tille står och ser fresh and crisp ut i sin fräcka KBCK hoodie, packar allt, möter upp Patrik och kör hem. Käkar på hotellet, kollar på några UCI clowner eller vad dom nu var, ölar och faller medvetslös ner i sängen.

Söndag:
Raceday för proffsen och sovmorgon för jönsarna, vi krubbar lite på hotellet, hoppar in i bilen och drar iväg mot Oude Kwaremont där vi tänkte stå och glo lite när pojkarna susar förbi.

Lyckas att parka bilen på någon grässplätt som tydligen var ok att stå på och börjar knata. Naturligtvis är vi alla helt loss gällande orienteringen så efter att ha fått en rejäl promenad i en stor cirkel kom vi fram till Oude Kwaremont, men först lyckades vi kolla in damerna när dom passerade på ett annat litet kullerstensparti och Emma Johansson låg på en fin femteplats.










Hittade en fin liten slänt där vi parkerade våra ändalyktor, drack Primus och åt Frites Majo så det stod härliga till. Undrar varför Belgare är feta egentligen?
Tråkig stämning det var i stigningen när man stod 1 meter från cyklisterna när dom kom uppfarandes. Undrar fortfarande idag varför jag inte bara höll den fart dom höll idag? Det hade ju varit så mycket enklare...

Det hände ju inte så mycket förutom att det var kul att se hur dom hanterar underlaget. När dom hade passerat för den tredje gången tog vi oss upp på festivalområdet och kollade in de sista 15km på storbildskärmen. Tråkig stämning det blev när Tornado Tom passerade linjen först..


Avslutade kvällen på en restaurang med lite schysst kött, pommes och bjarne samt en mörk Leffe att skölja ner allt med. Packade allt och hoppade i bingen.

Måndag:
Frukost - Dranken Geers - Motorväg i 16 timmar - Släppa av alla - Komma hem - Hoppa i bingen - Over and Out.

Har säkert missat att krita ner en hel del men jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket mer.

Tack grabbar för en härlig resa, om två månader står jag styv och läcker i Compiégne för nästa äventyr.

Kommentarer

Ja jävlar Johan. Vilken härlig läsning. Tråkigt grymma ni var! Fett att du VANN också. Hoppas ni var riktigt belgiskt fulla skräniga i nya KBCK-hoodisarna.
/J
Anonym sa…
Verkar som ett Gubbdagis de Lux på utflykt i cykelns högborg.

MVH Miss Lycka
mattel sa…
underbart! jag fick en tår i ögat när jag läste om din backseger. :)

låter generellt som en hyfsat bra resa..
Thomas sa…
Underbart Johan, ska börja samla pantburkar så jag kan hänga med nästa år !
Björn sa…
Oj så fint, kunde inte sagt det bättre själv - om förra årets upplaga alltså. Det enda jag saknade var en bild på Rita.
Anonym sa…
Hittade hit via Happy och tackar för härlig läsning. Skriver upp Gubbdagis i Belgien på att-göra-listan
-zodah
Fikasvettot sa…
Oj, vilka gangstaz ni är, gängtecken och hoodies.

Kul läsning!
Nypan sa…
Kul att läsa Johan. Jag har revansch att kräva på det där loppet men får ta det nästa år eller nåt sånt.
/N
Anonym sa…
Bra jobbat och tack för kul läsning!!

Mvh Bruce
Anders sa…
Shajt!
Det där lät ju riktigt kul. Bra jobbat Johan.
Anders sa…
Shajt!
Det där lät ju riktigt kul. Bra jobbat Johan.
Patrik sa…
Fyfan vad snygga vi var!

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...