Fortsätt till huvudinnehåll

Bezoek aan de noordelijke



Simon hade rekat dagens grymma CX bana någonstans norr om Slussen som bjöd på både snabba grussträckor samt Hellasaktiga utförslöpor samt hyfsat mycket stock. En fantastisk bana med andra ord.
Arrangörens medhjälpare (Simons päron) höll ordning på varven i form av både varvlappar och koskällor (grymt pr0) och mattel hjälpte till genom att stå med händerna i kors och se läcker ut.

På tal om pr0 så var jag ensam om att köra kortbent! Hårdare än Nys!!

Efter typ åtta av nio varv blev jag varvad av arrangören (DÅLIG stil) men lyckades ta mig förbi både Tille och Vic. Bortförklaringarna haglade naturligtvis efter den bragden men faktum kvarstod..

Efter målgång toppade jag min normala hosta med att kräkas lite.

Fredrich Hammarström höll i Jesper Anderssons kamera och Anders Nyström i sin egen.

Kommentarer

Fikasvettot sa…
Fick du inte ens kräkas ifred utan att näthånas.
Sista bilden var helt magisk.
Skönt att få ta i lite... Biverkningarna får man ju ta...
Anonym sa…
Beskär den kräksbilden så blir den perfekt som bakgrund på din Facebookprofil!
Bjorre sa…
Istället för att slösa energi på att kräkas, vore det inte bättre att cykla fortare?

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby