Fortsätt till huvudinnehåll

Utomhuspremiär

Snodde bilden från Viktor.


Efter att Björn hade kommit med någon slag idé och det hade rådslagits fram och tillbaks bestämdes det att vi skulle synas på SCS 10.30 för en liten landsvägsrunda. Jag förfrös händerna på de två minuter det tog att rulla dit så fram med plastkortet bara och sen satt det ett par windstopper handskar på händerna.


Efter en espresso rullade vi söderut och motvinden smekte våra kinder och benen började snart brinna. Skönt att ALLA ANDRA har tränat under vintern så att mina taffliga pass inte spelade någon roll.

Nåväl, vi rullade på i 35 blås i motvinden, benen domnade bort och pulsen låg bra mycket över det planderade. Men just då måste Magnus ha känt på sig att jag var trött för då valde han att haka i Johnnys cykel och bjussade på en Tourvurpa på asfalten. Lyckligtvis klarade han sig helt utan blessyrer men fick hoja lite alleycatinspirerad singlespeed hem.

En underbar Champinjonsoppa på Ösmos Plantshop och sen bar det hem, lagom tills mina ben dog.

Tack gubbar för en härlig vårrunda.

http://connect.garmin.com/activity/158710526

Kommentarer

Fikasvettot sa…
Det märks att du är ovan vid utomhuscykling om du blir överraskad av att tempot blir högre än vad som sagts. ;)
Tille sa…
Vi sa väl inget om tempo innan? Eller? Det var någon som nämnde snacktempo, men det antog jag var något slags internskämt.
Bjorre sa…
Skönt att premiären är avklarad, nu är det bara att öka...
Trodde du skulle avsluta med "nu är det bara att softa"....

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby