Fredagsmys

Hade först tänkt ta ut racern på premiärturen men såg att det satt ett blått inomhusdäck på bak så jag tog crossen istället. Kanske dags att slänga på GP4000 även bak på racern snart.

Mirja hade tantkväll hemma och jag var helt enkelt för sugen på en tur kontra att sitta hos någon gubbe och uggla medan tjejerna pratade snusk så jag hoppade på hojen och drog söderöver.

Kraglan...

Med crossen kändes det naturligt att börja rundan genom Erstavik för att sen fortsätta ner mot Vissvass och lite lerfält och som avslutning på den etappen lite tjälskadad väg ut mot Dalarövägen där jag tog mig en Bonkbreaker.

Uddby Gårdskafé var naturligtvis stängt..

Tog vägen genom Norrby tillbaks till civilisationen för att sen avsluta med Ältavägen hem till slutmålet, The Picts Bar där moules och amarillo intogs med njutning.

Läckert...

Det här med att hoja på halvtaskiga vägar med crossen är kul, kanske för kul... Och ni, det här med fotokromatiska linser, varför har jag inte skaffat det innan?

Filmade lite med kameran med fast jag undrar varför. Landsvägskörning är ju måttligt spännande att kolla på... Nåväl, här är resultatet i alla fall.

Fredagsmys med LCF from Johan Andersson on Vimeo.

Nu får Patrik och gänget ta och slå upp dörrarna så jag kan köpa mig lite överprisad styrlinda till både crossen och racern.

Årets snackis

Var väl ute på en snacktemporunda med Mange, Ivar och Björn idag. Vi fick även finbesök av Niclas och Daniel som hakade på fram till Brandbergen.
Då det var första rundan sen Velothon Stockholm som jag hojade mer än 45km så blev benen efter ett par timmar lite sega och härliga, snacktempot till trots. Men att ha lite sega ben är inget som stör mig, det som verkligen sög åsnepung var min axel.
Den första timmen kändes den ok, den andra rätt trött och under den tredje timmen så gjorde axeln så sjukt ont att det strålade ner till handen. Ironin i att jag pyntade 2300:- till Agilokliniken för att faktiskt bli sämre är ju inte att leka med.

Men som tur är så har Tobias på Access Rehab en plan för den, nu när ultraljudet visade att det inte alls var någon skada i axeln, vilket gjorde att stötvågsbehandlingen bara irriterade muskelfästena och gjorde allt värre. Men det som är gjort är gjort, nu är det bara att se framåt men jag börjar bli lite trött på att ha ont någonstans efter tre år. Men …