FN hjälmens vara eller icke vara på längre turer

Både Oskar, Rippa och jag var tydligen lediga idag och Oskar ville hoja till Saltå Kvarn för lite belgiska våfflor och med ett väder som var annorlunda än när jag körde Nynäs - Hammarby med Tille och Johan kände jag att det var värt ett försök istället för att ligga hemma på soffan och kanske sätta mig på trainern och ta igen för onsdagens uteblivna tråkpass.

Slängde på mig min nyinhandlade Chrome Metropolis fylld med lås, lite ombyte och punkasaker för en initial utvärdering istället för att köra traditionellt med en fånig sadelväska. I farten greppade jag min nya hjälm från Bern för att se hur den skulle klara av lite småvägscykling i fint höstväder.

Yr hade lovat tre plus och växlande molnighet och norrbaggarna höll vad dom lovade för en gångs skull så 08.30 möttes vi upp vid Årstabergs pendelstation och susade söderut. Oskar hade även han kollat vädret men på en mer avancerad nivå och hade kalibrerat sina instrument för vind så vi hojade söderut via Södertälje och norrut via Mörkö.. Bara en sån sak...

Underlaget var lite lurigt så inne i Älvsjö drog Oskar i backen och skrapade upp sig lite. Som tur var så var det ingen fara så vi fortsatte, fast kanske lite försiktigare än först tänkt.

Rippa fulmekar med växlarna

Vägen till dagens mål kantades av en stärkande motvind där Rippa, som för övrigt ska köra PBP nästa år eller nåt ryckte så det stod härliga till, allt för att kunna skratta sig igenom 120 mil på den franska landsbygden, briestinn och lycklig endast iklädd basker och en baguette..

Vid Slagsta stannade vi på Statoil för lite inhandling av WD-40 då Rippa det snåla svinet inte kör med Super Record eller liknande. Han lyckades ändå få liv i sina gamla växlar på något sätt. Oskar försökte twittra men fick ingen täckning ute i obygden.

Tung hjälm

En halvmil innan Saltå Kvarn åkte jag på en punka av det pysigare slaget. Kanske dags att diskvalificera Racing Ralph till förmån för något lite mer punkasäkert!!

Saltå Kvarn bjöd på en härlig värme för mina förfrusna tår, en grym macka och belgisk våffla som jag sköljde ner med tre koppar kaffe.

Här var det livat minsann

 Mmmm, en belgare

200 meter efter att vi lämnat kvarnen tyckte jag att det svajade lite väl mycket, kollade ner och såg att bakdäcket typ var fyra cm brett, MERDE!!! Vi skulle ju hinna med färjan vid Skanssundet och jag hade inte riktigt tid att laga en till punka. Några pumptag med min alldeles för lilla pump gjorde att jag åtminstone kunde klara mig de 25km som det var dit men satan i gatan vad det tog på krafterna (eller så var jag bara värdelös) för när vi kom till färjeläget var jag helt finito. Kul att se Rippa på sina stenhårda 25mm's sprätta omkring och brösta upp sig när man själv var nära döden..

På färjan fick vi en snäll tant att ta en bild på snyggingarna.

The muppet show

Vägen till Tumba blev mest en pina, speciellt uppför och när jag passerade Grödinge kyrka kom den första krampattacken.. Rippa stod på och kunde till och med håna mig och Oskar vid Snäckstavikskylten.

Relax...

Lite innan Tumba kom nästa krampattack, nu uppför men som tur var så var det inte så långt till pendeln, som jag valde att ta för att spara in tid och även mitt liv kändes det som.

Jag överlevde i alla fall tio mil

Kom ut vid Södra Station och frös galore, hittade en lokal ICA butik, köpte på mig de sista sakerna till Atles kalas och drog iväg och hämtade honom. Chromeväskan fick visa färg och svalde alla varor med hull och hår. Däremot var Bernhjälmen alldeles för tung för längre turer, blev rejält trött i nacken så den får leva sitt liv runt Sthlm istället.

Tack grabbar för en mullig tur. Snart är de fina höstdagarna borta..