Igår bestämde jag mig.... Jag har ju ingen PT som sparkar på mig i gymmet som Mirja har så jag får vara min egen PT tills vidare.I morse frågade jag mig själv om jag tyckte att 12.91km enkel resa till/från jobbet räcker? PT'n i mig tyckte inte det så det blev till att ta en liten omväg hem. Vädret var ju toppen så vad kunde gå fel liksom??
Drog från jobbet ca 20 minuter för sent. Det blir ju en del femminutare på vägen från bordet till dörren. Varför kommer alla säljare på att dom måste fråga ALLA saker just när man ska gå hem?
Nåväl, började trampa mot Råsunda där det tydligen skulle vara någon slags match för det var bara folk med gul/svarta halsdukar som rörde sig i området... Och så jag med mitt Bajenmärke på ramen då. Hade vissa funderingar på om jag skulle överleva turen hem.
Redan innan Solnahallen tyckte jag att det blåste lite mer än vanligt, motvind såklart, vad annars?? Det rullade på helt ok förutom att det kom en kastvind när jag var på toppen av bron över Bälstaviken, dock klarade jag mig från att flyga över räcket med nöd och näppe.Vidare till Pedalogerna för en treminutersvila och snabbinhandla ett par flaskställ.
Höll på att köra in i Johan Mölleborn vid Brommaplan för att jag skulle fnula med pulsklockan, tur för honom att det fanns en gräsmatta bredvid som han kunde sladda ut på. Lite snack om fin/fulramar, gps och brudar och sen drog jag vidare ut mot det kungliga Drottningholm/Ekerö.
Och herrejäklar vad det blåste motvind. Tror att jag snittade en 15km/h på vägen ut till färjan, check!!
Kom ner till färjeläget och såg färjan åka, check!
Ringde Mirja som undrade om jag hade cyklat med Atles springcykel, check!
Kände mig verkligen stark då, tur att min PT var med och peppade mig lite.
Cashade upp 10:- på färjan och njöt lite av vilan för att sen trampa vidare.
På vägen bakom Myrstugeberget låg det en bil bakom mig ett tag, var helt övertygad om att den skulle köra över mig och sen att föraren skulle råna mig på det jag hade med mig (en sån där cykelhatare), typ ett flaskställ! Bilen försvann dock efter ett tag och jag överlevde även Myrstugeberget.När jag väl kom upp för backen (den är inte brant och inte så lång men idag var mina 44/16 tuuungt) kände jag äntligen att vinden kom bakifrån och hela vägen fram till Huddingevägen kördes med ett stort leende (nåja, nästan i alla fall) mellan mina hostningar och flåsanden.
Resten av turen gick faktiskt bra förutom att jag fick lite känningar i vaderna, ett tecken på att jag inte cyklar landsväg sa min PT till mig där han satt på min vänstra axel.
Rullade in på Lugnets Alle 18.32-ish och kom hem med middagen ståendes på bordet, tur att man har världens bästa fru!
46.2km lång blev turen med ett rullsnitt på dryga 25km/h och den kommer jag köra ett tag ända tills jag är redo att ta Ågestavägen hem för någon extramil.
På fredag är det dags igen, fast åt andra hållet.
Hoppas jag kan komma i så pass bra form att jag kan vara med på någon Tour De Oetzi i vinter.
Kommentarer
Fast ska du vara så där paranoid för fel fans och bilar kanske du ska flytta till Ludvika istället? ;)
Tobbe, jag har ju läst på happy att bilister hatar cyklister och då är det väl så? ;o)
Den där turen kommer det att bli några ggr i veckan nu så jag får leka med de stora grabbarna i vinter.
Och om den försvinner får jag hitta en annan tur men det lär ju ta ett år eller två.
Fan vad smärt du ska bli med sån långpendling Johan :)
Vi får ta en derby-hem-pendling nån eftermiddag! :)
/ Campa
Skämt åsido så ska det bli mer racer nu. När vädret är som det är nu är det ju helt underbart att susa fram.