Fortsätt till huvudinnehåll

The rise of LCF

Andreas och jag har bestämt oss för att ta upp våra helgturer vi körde så flitigt för något år sedan och idag var det premiär. Andreas hade inte cyklat stig sen oktober och jag har ju haft min arm så det skulle bli rehabstuk på tempot.
Vi fick med oss Oscar, Johan och Henrik och 09.20 (lite försenade) så rullade vi mot skogen. Lite festligt att Hammarbybacken var helt tom på folk vid den tiden.


Sicklaskiftet avverkades ganska snart genom Champs Elysses samt några bonusavstickare på lite mindre stigar och sen valde vi att hålla oss i den norra delen av skogen då de senaste turerna har varit mer söderut.
Oerhört skönt att gårdagens töväder inte gjorde stigarna till isbanor, visst var det halt på sina ställen men de ställena var så få så man inte ens tänkte på dom och i skogen var det hellugnt, knappt en människa var ute och de få som var hälsade så glatt så, konflikter i skogen?? Bah!

Turen avslutades i sann LCF-anda på Café Bravo där Madde och Mirja mötte upp med småglinen. Där blev det en macka med
parma/mozzarella samt två semlor (premiär ni vet) och sen gick Atle och Elias därifrån hand i hand som de bästa kompisar.





Kommentarer

Haningerox sa…
Den ena är lik sin mamma och den andra pappa
Skoja inte! Vete tusan vem som är farsa till Atle.
Haningerox sa…
Ja Andreas behöver inte oroa sig;)

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby...

Summering och planering

Nu när året börjar lida mot sitt slut måste ju även jag bladdra lite om 2009 och även om 2010. Som så många andra har jag cyklat mer 2009 än jag gjorde 2008. Jag för ingen statistik men km mätaren samt bensinutgifterna på min bil skvallrar om att jag kommer köra 6 månader längre innan jag behöver serva den jämfört med förra servicen och det borde ju ge ett resultat på ca 50% mer cykelpendlande 2009 jämfört med 2008. Eftersom jag är en snål jäkel kommer jag att försöka minska bilpendlandet lika mycket 2010 såklart. Under 2010 kommer jag att fortsätta med att inte föra statistik på mitt cyklande (förutom på funbeat då lite grafer och pajbitar är kul att titta på samt att jag vill hålla Tobbe bakom mig), jag kommer fortsätta med att inte åka till Göteborg för att mäta pulsnivåer, jag kommer förhoppningsvis att öka mitt racercyklande då jag tycker att det är både skoj och socialt samt åka några gånger till Gesunda och kanske bryta något. Men det enda löfte jag verkligen ska försöka att hål...