Fortsätt till huvudinnehåll

The rise of LCF

Andreas och jag har bestämt oss för att ta upp våra helgturer vi körde så flitigt för något år sedan och idag var det premiär. Andreas hade inte cyklat stig sen oktober och jag har ju haft min arm så det skulle bli rehabstuk på tempot.
Vi fick med oss Oscar, Johan och Henrik och 09.20 (lite försenade) så rullade vi mot skogen. Lite festligt att Hammarbybacken var helt tom på folk vid den tiden.


Sicklaskiftet avverkades ganska snart genom Champs Elysses samt några bonusavstickare på lite mindre stigar och sen valde vi att hålla oss i den norra delen av skogen då de senaste turerna har varit mer söderut.
Oerhört skönt att gårdagens töväder inte gjorde stigarna till isbanor, visst var det halt på sina ställen men de ställena var så få så man inte ens tänkte på dom och i skogen var det hellugnt, knappt en människa var ute och de få som var hälsade så glatt så, konflikter i skogen?? Bah!

Turen avslutades i sann LCF-anda på Café Bravo där Madde och Mirja mötte upp med småglinen. Där blev det en macka med
parma/mozzarella samt två semlor (premiär ni vet) och sen gick Atle och Elias därifrån hand i hand som de bästa kompisar.
Etiketter:

Kommentarer

Haningerox sa…
Den ena är lik sin mamma och den andra pappa
10 januari 2009 kl. 18:21
Johan Andersson sa…
Skoja inte! Vete tusan vem som är farsa till Atle.
10 januari 2009 kl. 23:47
Haningerox sa…
Ja Andreas behöver inte oroa sig;)
11 januari 2009 kl. 17:45
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.
En kommentar
Läs mer

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...
13 kommentarer
Läs mer

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...
15 kommentarer
Läs mer