Domen

När jag vaknade i morse var det status quo på höger biceps. Det jag tyckte var lite anmärkningsvärt var att det inte fanns eller fortfarande finns en tillstymmelse till blåmärke.

Nåväl, först var det inskolning på förskolan och sen skulle jag lämna Atle hos Mirjas mamma och sen en snabbis förbi den lokala vårdcentralen för att sen möta upp farsan på Willys för att göra de inköp som krävs för att vi ska kunna ha lite mat och fika i samband med mammas begravning.

Trodde jag ja......

Den första delen fram till "sen en snabbis....." stämde men efter att tjejerna på vårdcentralen kastat ett öga på armen tyckte dom jag skulle åka till kirurgakuten på SöS.

Och där kom den, domen från Dr Reinhard, som för övrigt såg ut att vara endast knappa 30 år (kan man verkligen vara läkare vid den åldern tänkte jag, men eftersom den kvinnliga läkaren som stod bredvid honom såg ut att vara ännu yngre tänkte jag inte ens fråga) behövde inte många sekunder för att konstatera att bicepssenan (det finns säkert något flashigt ord på latin för den) var av.
Han ordinerade operation någon gång nästa vecka, total fixering (jag läser gips) i tre veckor och sen rehabilitering i upp till fyra månader. För en fånig liten skitvurpa...

Där gick min cykelhöst, fast ingen idé att gnälla, det finns folk som har bra mycket värre åkommor och krämpor än jag har, plus att nu kan jag ju verligen se fram emot och längta efter tisdagsturerna i november när det är sådär blött och kallt och härligt.

Angående SöS var jag tillbaks till bilen efter 1½ timma, det kallar jag service det.