Årets snackis

Var väl ute på en snacktemporunda med Mange, Ivar och Björn idag. Vi fick även finbesök av Niclas och Daniel som hakade på fram till Brandbergen.

Såhär fast 100ggr värre kändes det utanför Haninge GC!

Då det var första rundan sen Velothon Stockholm som jag hojade mer än 45km så blev benen efter ett par timmar lite sega och härliga, snacktempot till trots. Men att ha lite sega ben är inget som stör mig, det som verkligen sög åsnepung var min axel. 
Den första timmen kändes den ok, den andra rätt trött och under den tredje timmen så gjorde axeln så sjukt ont att det strålade ner till handen. Ironin i att jag pyntade 2300:- till Agilokliniken för att faktiskt bli sämre är ju inte att leka med. 

Men som tur är så har Tobias på Access Rehab en plan för den, nu när ultraljudet visade att det inte alls var någon skada i axeln, vilket gjorde att stötvågsbehandlingen bara irriterade muskelfästena och gjorde allt värre. Men det som är gjort är gjort, nu är det bara att se framåt men jag börjar bli lite trött på att ha ont någonstans efter tre år. Men 75km blev det iaf på CruXen, hälften i solsken och hälften i tjock dimma med -3° på tempen. Som tur var så frös det inte på för då hade det ju kunnat blivit katastrof.

Nåväl, efter rundan drog Mange och jag till Al Porto, köpte oss varsin pizza som vi sen inhalerade stående.