Fortsätt till huvudinnehåll

Årets snackis

Var väl ute på en snacktemporunda med Mange, Ivar och Björn idag. Vi fick även finbesök av Niclas och Daniel som hakade på fram till Brandbergen.
Såhär fast 100ggr värre kändes det utanför Haninge GC!
Då det var första rundan sen Velothon Stockholm som jag hojade mer än 45km så blev benen efter ett par timmar lite sega och härliga, snacktempot till trots. Men att ha lite sega ben är inget som stör mig, det som verkligen sög åsnepung var min axel. 
Den första timmen kändes den ok, den andra rätt trött och under den tredje timmen så gjorde axeln så sjukt ont att det strålade ner till handen. Ironin i att jag pyntade 2300:- till Agilokliniken för att faktiskt bli sämre är ju inte att leka med. 

Men som tur är så har Tobias på Access Rehab en plan för den, nu när ultraljudet visade att det inte alls var någon skada i axeln, vilket gjorde att stötvågsbehandlingen bara irriterade muskelfästena och gjorde allt värre. Men det som är gjort är gjort, nu är det bara att se framåt men jag börjar bli lite trött på att ha ont någonstans efter tre år. Men 75km blev det iaf på CruXen, hälften i solsken och hälften i tjock dimma med -3° på tempen. Som tur var så frös det inte på för då hade det ju kunnat blivit katastrof.

Nåväl, efter rundan drog Mange och jag till Al Porto, köpte oss varsin pizza som vi sen inhalerade stående.

Kommentarer

Thomas sa…
Trist med axeln, men fint att se att du är tillbaka i sadeln :-)
Magnus A sa…
Lätt årets bästa runda så här långt! <3

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

När verkligheten kom ifatt en som en käftsmäll

Idag begravdes min mamma.
Ända sen hon gick bort den 7:e augusti har det liksom inte känts verkligt. En känsla som försvann redan i natt då jag vaknade med en huvudvärk samt Atle som stod vid sängen och ville ligga lite bredvid sin pappa och sparka honom i huvudet sin vana trogen.

När jag väl kom in i kyrkan (vi blev lite sena på grund av stressmage och ett behov av att fylla tanken med bensin) så kändes det........ Ja, jag vet inte vad det kändes som? Att det var min mamma som låg i kistan? Jag vet inte.....

Ceremonin var enkel, exakt som mamma skulle ha velat ha den men ändå jättefin. Som tur är var Atle med och ungar har en förmåga att ta saker för vad dom är så han kom fram till mig och ville sitta i mitt knä, han gick och tittade på ljusen som stod bredvid kistan och när vi hade sjungit färdigt "Härlig är jorden" applåderade han och då skrattade till och med pappa.

Verkligheten kom ikapp mig när det var dags att ta ett sista adjö framme vid kistan. Magen knöt sig och jag kä…

Nytt år, nytt lag....

Ja, inte när det  kommer till BMX såklart. Men jag har fått äran/möjligheten/chansen att hoja för klubben med jordens längsta hashtag under 2017, nämligen #SpecializedConceptStoreCykelKlubb när det kommer till MTB, CX och Racer. Stay tuned så kanske det kommer upp något här. Annars är ett hett tips att kolla in på https://cykeltokig.se/ för löpande rapporter.

Yey!!