Fortsätt till huvudinnehåll

200km Brevet




Idag kördes årets sista och min första 200km Brevet.
Magnus och Stizze kom förbi i morse då Mirja var vänlig nog att skjutsa oss. Stizze hade gjort KaoZ av sitt framhjul så han fick låna ett lyxigt RS-10 jag hade liggandes.

Efter att ha fått alla papper och rabblat lite franska ord hojade ligan på en 20 pers iväg.
Planen var att haka på Snäckan CK till Torö för den första stämplingen, men en bit innan vi var där åkte Stizze upp och berättade att Magnus hade släppt. Då hade vi snittat ca 38 blås i ett härligt och ryckigt tempo. Äntligen fick jag en anledning att släppa jag med. Efter någon minut kom Stizze på att han nog ville köra med snabbgruppen, men hur lätt är det att köra ikapp en klunga på 15 pers som matar som satan?

Vi kom fram till Torö butik när svettona skulle sticka. Vi tog en glass och en kaffe och jag fick jordens hugg i kistan. Eftersom jag inte ville sätta mig och bajsa på gårdsplanen ignorerade jag det och hojade på.

Vid Murköfärjan satt Rippa, Staine och en till jag aldrig uppfattade namnet på. Rippa hade haft en ölpaus i Sorunda men då världens värdelösaste cyklister aldrig kom ikapp valde han att hoja vidare och satt nu i en slänt och lapade sol.

Efter färjan trissades tempot upp och Magnus släppte än en gång. Men efter att ha bestämt oss för att försöka hålla ett hyfsat jämnt tempo valde vi att haka på. Enklare att gömma sig i en sexmannaklunga än en tvåmanna liksom. Tempot låg runt 35 blås fram till Vagnhärad där det stämplades och intogs en baconpizza med lite väl mycket flott på.

Vidare till Gnesta där ett annat gäng satt och slappade i solen. Föga anade jag att det var rycklings kusiner som satt där så efter Gnesta fick benen smaka på ryckig körning och kuperad terräng, vilket resulterade i kramp strax innan Södertälje. Jättelätt att köra ikapp dom efter det. Staine hade släppt lite innan och tillsammans med Magnus som släppte en stund senare körde vi tre tillsammans den sista biten.
Jag lyckades få en till krampattack efter Södertälje och efter det tog jag det lite lugnare den sista kilometern.

Vi rullade in på 7.37 (7.25 cyklingstid) vilket jag är grymt nöjd med. Var bra mycket tröttare än efter 340km runt Mälaren. Ett jämnt tempo är tydligen grejen för den här gubben.

Tack alla jag körde med (magnus, stizze, rippa mfl) och som både tog förningar och såg till att mina ben fick sig en lektion i randonneurcykling.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kommentarer

Fikasvettot sa…
Gratulerar! Äntligen är du en riktig cykelgubbe! :D
Nypan sa…
Långcyklist skola du bli med åren också.
Synd att man inte hade möjlighet att vara med igår. Hade varit skoj.
/N
Nästa år tar du sista klivet in i långcyklingens underbara värld..

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...