Just denna måndag körde jag ett litet nytt koncept som vi kan kalla Ful-CX-Runda. Ful-CX-Runda utgår från den vanliga söndagsrundan då vi kör Erstavik och en sväng runt Flaten.
Skillnaden mellan den vanliga rundan och detta oerhört avancerade koncept är att i alla uppförsbackar som är lite brantare kastar man upp hojen på axeln och kutar upp istället. Är backen lite flackare kan man istället bära hojen som man gör över lite lägre hinder.
En annan viktig sak är att efter varje snäv kurva så kör man ett igångdrag med allt man kan ge, för att sen anpassa farten. Snabbare/tyngre vid fri sikt och lite försiktigare i dolda partier, vill ju liksom inte riskera att köra på någon.
Satan i gatan vilken skillnad på pulshöjningar jämfört med de vanliga rundorna. En annan skillnad är att jag slog i höger knä ett antal gånger och även höger armbåge. Kom till slut på att man kanske skulle se till att vänster pedalarm pekade framåt när man skickade upp hojen och sen gick det bättre. Den sista insikten bestod av att förstå att även en flaskhållare är en för mycket när man ska meka in armen genom ramen. Den åker av till nästa runda.
Var inne och kollade på den där Specialized Stumpjumper FSR Comp 29er (måste ju vara världens längsta modellbeteckning) idag igen. David gav mig ett schysst pris på den men jag fick inte den där "VillHa" känslan. Det blev samma känsla som när jag fingrade på en iPad, riktigt schysst men inte alltför nödvändig för att den ska göra min dag. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande är lite för kär i min Singular. Köpte ett par diskreta jympadojor från Specialized istället som jag har sneglat på under en längre tid. Var visserligen inte gratis men rätt långt ifrån de dryga 20' som hojen skulle ha kostat.
Kommentarer
Go west!!