Just hemkommen från ett dubbelpass inser jag hur jäkla sliten jag känner mig. Började med att köra lite racer idag (jag har kört ett pass på den sen jag köpte den och så kan vi inte ha det) i spöregn för att sen toppa med ett tretimmars pass i halvblöta skogar. Enligt min nyinköpta pulsklocka (en present från min underbara fru) brände jag ca 3000 kcal på dessa pass och det var väl kul, dallrig och fet som jag är.
Det som inte var lika kul var känslan i kroppen under skogspasset. Kanske berodde det på att jag hade en dålig dag, kanske på att jag körde racer tidigare (även fast det bara var en 50km tur) eller så kanske det berodde på att jag inte har käkat kolhydrater på två dagar? Mirja ska testa att dra ner på kolhydraterna och jag hakade på. Jag tror att jag kan dra ner på dom men kanske ska planera lite med maten de dagar jag ska köra? Tiden får utvisa lite med. Det var i alla fall skönt att grensla racern igen, måste bli lite oftare bara. Lite kompletteringsklibbor är på väg med. Kolfiberracers kan tydligen inte ha för mycket klibbor :o)Pinsamt nog hade jag inga krafter att avsluta skogsturen med en tur upp till Alpe de Merde (Hammarbybacken) så Rippa häcklade mig lite på max efteråt.
Men visst är det så att man bränner med kalorier med en pulsklocka?
I morgon blir det en tur med Peregrinen.
Kommentarer
-Skogling
I början saknade jag "tryck" i kroppen under ansträngning men efter någon vecka gav det sig. Nu upplever jag att jag har jämnare och högre energinivå över dagen, mycket positivt. Att jag tappat fem kg med bibehållen muskelmassa gör inte heller ont.
Men pulsklocka? Det är ju för übersvetton :-)