Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Fick lite mer info via Speedgoat gällande finfina stålramar för asfaltsbruk. Denna gång är det De Rosa som har släppt lite nya ramar inför 2009. Ska man ha en stålram känns det som att det skall vara en italienare. Två modeller bjuder dom på, först Corum som har en lite mer modern framtoning samt den mer klassiska Neo Primato som jag personligen gillar bäst. Kanske något för bigmollo att tänka på som har en De Rosa ståendes hemma. Dags att kasta ut Speschialajsden nu!

Så här i höstmörkret med armen kvaddad prenumererar jag på lite olika RSS-feeds för att hålla humöret och suget efter cyklingen uppe och igår fick jag helt plötsligt ett flertal bilder på ett flertal fina stålramar uppkastade i nyllet på mig via RSS från Speedgoat. Ramarna kommer från den italienska cykelbyggaren Olmo vilket är ett märke jag fram tills igår aldrig hade hört talas om. Det skrämmande i den inblicken är att jag i våras aldrig hade hört talas om Singular heller men sitter nu med två ramar från dom. Jag har aldrig riktigt fastnat för kolfiberramar av någon anledning. Varför vet jag inte men jag tycker inte att dom är så snygga i jämförelse med ramar i andra material. Visst, dom är säkert jättestyva och lätta och allt det där andra dom är bra på och visst ska jag erkänna att både Johans, Patriks, Anders', Viktors och Bjarnes cyklar är snygga men över lag så ger kolfibercyklar mig inget. Stål däremot....... Stål är säkert mindre styvt, tungt och har inte alls samma ergon...

Jag var förbi Miche idag och hämtade upp mitt nya vevparti till Peregrinen. Det vevparti jag hade tänkt mig, ett SRAM S350 compact var slut överallt och gick inte att få tag på varken där eller hos Sportson men som av en ren händelse hade Pedalogerna ett Truvativ Rouleur 2.2 compact 50/34 hemma som dom redan hade sålt. Tur för mig så passade det inte killen som köpte det så Miche erbjöd mig det för ett spezialpris med 600:- rabatt vilket kändes helt ok för ett vevparti som endast har varit provmonterat på en cykel. Klingorna hade inte ens känt av en kedja så det är verkligen som nytt. Nu kan man ju tro att det är ett SingleSpeed-parti men däri ligger det fiffiga med priset. Killen som skulle ha det skulle köra det på en SingleSpeed men tyckte inte att det var funkis så det jag fick göra var att lägga ner en tio minuter på att ta bort de korta klingbultarna (tackar för dom) och ersätta dom med de (i mitt tycke snyggare) svarta originalbultarna och nu ser partiet ut som till höger. Summ...

Ja man börjar ju undra om man ska döpa om bloggen..... Sex veckor med gips och utan möjlighet till någon som helst träning har verkligen satt sina spår. Däremot känns det som att det nu har kommit till början på något nytt då jag äntligen kan/får röra på armen även fast det drar lite i den samt värker lite. Doktor Dängrot tyckte i alla fall att allt såg bra ut och han kände en sena under all slapp hud (som för övrigt ser ut som den har börjat ruttna). Så jag har faktiskt redan börjat träna den träning jag nu får hålla på med under sex veckor, det vill säga rörelseträning. Om sex veckor får jag börja belasta armen med mer än en kaffekopp, vilket är max jag nu får bära, och om 4½ månad får jag antagligen träna för fullt på gymmet. Frågan är ju när jag vågar sätta mig på en cykel? Jag kommer nog inte att börja cykla förrän om de första sex veckorna och då får det nog bli myspysturer själv på lite grusvägar på den läckra hybriden. När jag kan börja cykla på stigar vet jag inte, men jag gis...

Tja, med armen i gips blir det ju inte så mycket härliga höstturer att skriva om och med ett länsat sparkonto efter semestern blir det ju ingen direkt spontanshopping till hojarna (även fast jag skulle kunna nyttja mitt EC). På hemmafronten lullar allt på. Atle gör framsteg på dagis och springer inte längre efter dagistjejerna hela tiden utan limmar på tjejerna i sin egen ålder. Nåväl, nu är det mindre än två veckor kvar tills gipset ska av. Jag kommer antagligen ha en högerarm i stil med Michael Rasmussen. Bara gipset försvinner ska jag försöka börja kuta lite. Tänk att 31 dagar utan cykling känns så trist när jag innan cyklingen knappt rörde mig alls och var nöjd med det. Att inget blir som jag planerar med min Peregrine fick jag ännu ett kvitto på igår när jag var och hämtade herr Brusbäcks tre månader gamla Crankbrothers Candy SL pedaler, jag som prompt skulle ha Quattromodellen. Men för 330:- kan man inte säga nej. Lite festligt att även såna små saker som ett pedaler kan kännas h...