
Däremot känns det som att det nu har kommit till början på något nytt då jag äntligen kan/får röra på armen även fast det drar lite i den samt värker lite.
Doktor Dängrot tyckte i alla fall att allt såg bra ut och han kände en sena under all slapp hud (som för övrigt ser ut som den har börjat ruttna).
Så jag har faktiskt redan börjat träna den träning jag nu får hålla på med under sex veckor, det vill säga rörelseträning.
Om sex veckor får jag börja belasta armen med mer än en kaffekopp, vilket är max jag nu får bära, och om 4½ månad får jag antagligen träna för fullt på gymmet.
Frågan är ju när jag vågar sätta mig på en cykel? Jag kommer nog inte att börja cykla förrän om de första sex veckorna och då får det nog bli myspysturer själv på lite grusvägar på den läckra hybriden.
När jag kan börja cykla på stigar vet jag inte, men jag gissar på att jag kanske kan våga mig ut någon gång i februari och då med Trancen då jag inte vågar köra helstelt på ett tag.
Frågan är väl när jag kan cykla helstelt? Erik H känner ju fortfarande av sina armar han bröt för typ 1½ år sedan så det kanske blir till att kolla in en 29" dämpad gaffel hos någon av mina två favvohandlare.

Det viktigaste nu är att jag har påbörjat resan tillbaka till ett aktivt liv and I love it!!
Kommentarer
Gött att du äntligen är på gång!
Du kanske får konvertera till landsvägsfräsare? Köra 20 milare på lördagarna med fika på landsbygden och sånt ;-)
/N
Det är verkligen oerhört segt att jobba sig tillbaka efter en "riktig" skada. Min trasiga axel var inte 95% förrän efter två år, 100% lär den aldrig bli. Tur då att man har ett lika oerhört lockande mål under alla rehab-timmar: att få komma ut på hoj igen och kunna köra för fullt. Bit ihop och lycka till med rehaben.