Vad tusan ska jag skriva om

Tja, med armen i gips blir det ju inte så mycket härliga höstturer att skriva om och med ett länsat sparkonto efter semestern blir det ju ingen direkt spontanshopping till hojarna (även fast jag skulle kunna nyttja mitt EC).
På hemmafronten lullar allt på. Atle gör framsteg på dagis och springer inte längre efter dagistjejerna hela tiden utan limmar på tjejerna i sin egen ålder.

Nåväl, nu är det mindre än två veckor kvar tills gipset ska av. Jag kommer antagligen ha en högerarm i stil med Michael Rasmussen. Bara gipset försvinner ska jag försöka börja kuta lite. Tänk att 31 dagar utan cykling känns så trist när jag innan cyklingen knappt rörde mig alls och var nöjd med det.

Att inget blir som jag planerar med min Peregrine fick jag ännu ett kvitto på igår när jag var och hämtade herr Brusbäcks tre månader gamla Crankbrothers Candy SL pedaler, jag som prompt skulle ha Quattromodellen. Men för 330:- kan man inte säga nej. Lite festligt att även såna små saker som ett pedaler kan kännas härligt att hämta ut, begagnade och allt, men som sagt i cykelabstinensens tid krävs det inte mycket.

Ikväll är det i alla fall grabbafton hos Patrik i Hammarbyhöjden, kanske kan småljuga om lite saker och kanske glo på en cykelrulle... Vilken insnöad nörd man har blivit, and I love it!!!

Interbike 2008, mässan som verkar ha allt har just avslutats så jag slänger upp en bild på det nav jag gärna skulle bygga mitt nästa SS-hjul på, men vem tusan har råd med det?

Satan vad jag längtar efter att få börja hoja igen.....