Efter två dagar på Södersjukhuset är jag hemma igen.
Bicepssenan är nu fast genom att läkaren borrade ett hål genom det yttre underarmsbenet, drog genom senan och fäste det med två titanplattor på yttersidan.
Nu är det först sex veckor med gips och knapra morfin (vilket gör att jag känner mig halvdragen hela tiden).
Sen kan jag börja träna utan någon som helst belastning. Jag kommer nog inte orka något ändå så det blir nog bra.
Om tre månader kan jag börja belastningsträna och om sex månader ska jag kunna träna med full belastning.
Jag hoppas kunna sitta på en cykel om ca åtta veckor och trampa lite lätt på asfalten men fram till dess får jag fokusera på att snickra på min Peregrine, eller åtminstone titta på ramen.
Suck och stön.
Bicepssenan är nu fast genom att läkaren borrade ett hål genom det yttre underarmsbenet, drog genom senan och fäste det med två titanplattor på yttersidan.
Nu är det först sex veckor med gips och knapra morfin (vilket gör att jag känner mig halvdragen hela tiden).
Sen kan jag börja träna utan någon som helst belastning. Jag kommer nog inte orka något ändå så det blir nog bra.
Om tre månader kan jag börja belastningsträna och om sex månader ska jag kunna träna med full belastning.
Jag hoppas kunna sitta på en cykel om ca åtta veckor och trampa lite lätt på asfalten men fram till dess får jag fokusera på att snickra på min Peregrine, eller åtminstone titta på ramen.
Suck och stön.
Kommentarer
En X-ray på titanplattorna hade suttit fint som illustration till inlägget.
-Skogling
Håller några skånska tummar!