Fortsätt till huvudinnehåll

Invalido

Efter två dagar på Södersjukhuset är jag hemma igen.

Bicepssenan är nu fast genom att läkaren borrade ett hål genom det yttre underarmsbenet, drog genom senan och fäste det med två titanplattor på yttersidan.

Nu är det först sex veckor med gips och knapra morfin (vilket gör att jag känner mig halvdragen hela tiden).

Sen kan jag börja träna utan någon som helst belastning. Jag kommer nog inte orka något ändå så det blir nog bra.

Om tre månader kan jag börja belastningsträna och om sex månader ska jag kunna träna med full belastning.

Jag hoppas kunna sitta på en cykel om ca åtta veckor och trampa lite lätt på asfalten men fram till dess får jag fokusera på att snickra på min Peregrine, eller åtminstone titta på ramen.

Suck och stön.

Kommentarer

Usch och fy. Läk fort och väl!
Anonym sa…
Krya på dig grabben! Jag har dig i mina tankar.

En X-ray på titanplattorna hade suttit fint som illustration till inlägget.
Jag har en X-ray på papper. Ska scanna in den någon dag tänkte jag.
Anonym sa…
Passa på å gulla med Atle så mycket som möjligt, nu när du är ocykelbar.
Aj ! Krya på dig nurå. Säg till när vi skall tränna på att "shoppa". :)

-Skogling
Anonym sa…
Attans också, Det där med cykling verkar farligt. o andra sidan så har jag ont i handleder, vänster axel och ingen känsel i höger lår. Och jag spelar ju bara golf. Antar att åren börjar ta ut sin rätt...
Nypan sa…
Krya på dig, och hoppas det läker som det ska.
Anonym sa…
Värsta cyborgen!

Håller några skånska tummar!
Anonym sa…
Segt, riktigt segt. Gipsfängsel (och den där härligt bleka förtviningen efteråt) är inte det roligaste. Tur i oturen kanske att det inte var en lårmuskel som gick, nu har du ju möjlighet att sitta och sura på trainer i vinter (även om Atle kommer tycka det är lite trist att sitta bakom och inte komma nån vart).

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby...

Summering och planering

Nu när året börjar lida mot sitt slut måste ju även jag bladdra lite om 2009 och även om 2010. Som så många andra har jag cyklat mer 2009 än jag gjorde 2008. Jag för ingen statistik men km mätaren samt bensinutgifterna på min bil skvallrar om att jag kommer köra 6 månader längre innan jag behöver serva den jämfört med förra servicen och det borde ju ge ett resultat på ca 50% mer cykelpendlande 2009 jämfört med 2008. Eftersom jag är en snål jäkel kommer jag att försöka minska bilpendlandet lika mycket 2010 såklart. Under 2010 kommer jag att fortsätta med att inte föra statistik på mitt cyklande (förutom på funbeat då lite grafer och pajbitar är kul att titta på samt att jag vill hålla Tobbe bakom mig), jag kommer fortsätta med att inte åka till Göteborg för att mäta pulsnivåer, jag kommer förhoppningsvis att öka mitt racercyklande då jag tycker att det är både skoj och socialt samt åka några gånger till Gesunda och kanske bryta något. Men det enda löfte jag verkligen ska försöka att hål...