Fortsätt till huvudinnehåll

Invalido

Efter två dagar på Södersjukhuset är jag hemma igen.

Bicepssenan är nu fast genom att läkaren borrade ett hål genom det yttre underarmsbenet, drog genom senan och fäste det med två titanplattor på yttersidan.

Nu är det först sex veckor med gips och knapra morfin (vilket gör att jag känner mig halvdragen hela tiden).

Sen kan jag börja träna utan någon som helst belastning. Jag kommer nog inte orka något ändå så det blir nog bra.

Om tre månader kan jag börja belastningsträna och om sex månader ska jag kunna träna med full belastning.

Jag hoppas kunna sitta på en cykel om ca åtta veckor och trampa lite lätt på asfalten men fram till dess får jag fokusera på att snickra på min Peregrine, eller åtminstone titta på ramen.

Suck och stön.

Kommentarer

Usch och fy. Läk fort och väl!
Anonym sa…
Krya på dig grabben! Jag har dig i mina tankar.

En X-ray på titanplattorna hade suttit fint som illustration till inlägget.
Jag har en X-ray på papper. Ska scanna in den någon dag tänkte jag.
Anonym sa…
Passa på å gulla med Atle så mycket som möjligt, nu när du är ocykelbar.
Aj ! Krya på dig nurå. Säg till när vi skall tränna på att "shoppa". :)

-Skogling
Anonym sa…
Attans också, Det där med cykling verkar farligt. o andra sidan så har jag ont i handleder, vänster axel och ingen känsel i höger lår. Och jag spelar ju bara golf. Antar att åren börjar ta ut sin rätt...
Nypan sa…
Krya på dig, och hoppas det läker som det ska.
Anonym sa…
Värsta cyborgen!

Håller några skånska tummar!
Anonym sa…
Segt, riktigt segt. Gipsfängsel (och den där härligt bleka förtviningen efteråt) är inte det roligaste. Tur i oturen kanske att det inte var en lårmuskel som gick, nu har du ju möjlighet att sitta och sura på trainer i vinter (även om Atle kommer tycka det är lite trist att sitta bakom och inte komma nån vart).