Alltså, det här med att inte känna för att hoja ute och nöta timmar/mil utan bara sitta och köra kortare pass i källaren alternativt köra 30 min i Sköndal är tydligen inte bra för herr Andersson, det fick han känna på ikväll.
Förnedringen var total, efter 1,5 timme började det komma krampkänningar i ljumskarna, något jag inte känt på aslänge och sen dog jag bara.. Den sista timmen trampade jag bara planlöst och gjorde allt för att haka på gruppen, något som naturligtvis gick åt helsefyr.
Bra, nu vet jag det! Dags att ta action för lite förändring kanske!!!
Bra, nu vet jag det! Dags att ta action för lite förändring kanske!!!
Kommentarer