Fortsätt till huvudinnehåll

Hade egentligen inte tänkt skriva detta

Men det gör jag ändå och frångår cykelkonceptet för ett tag.

Igår gick min fantastiska svärmor bort i skitsjukdomen livmoderhalscancer, alldeles för tidigt endast 61 år gammal.

Rosalie var en person som var lätt att tycka om och som gärna bjöd på sig själv, mer än Mirja ibland ville, ty att reta sin dotter (dock alltid med glimten i ögat) var något hon gärna gjorde ofta och mycket. Hon sjöng gärna av samma anledning, speciellt "vem kan segla" så tapeterna nästan släppte från väggarna.

För mig kommer hon alltid att förbli svärkärringen (som hon själv kallade sig) som alltid var glad (nåja, för det mesta i alla fall) och av någon konstig anledning gillade mig väldigt mycket.

Hon jobbade på Pressens Bild i typ 100 år och var helt grym på att redigera bilder i Photoshop, något man själv bara kan drömma om att kunna fixa. Och genom sitt arbete har hon typ varit över hela världen, varit på ca 40 stycken OS och träffat typ alla världsstjärnor som finns, som exempelvis Wayne Gretzky och hur coolt är inte det?

Även fast hon gillade mig rätt mycket var ju naturligtvis Atle ögonstenen i hennes liv under de sista fem åren, det vill säga sen han föddes. Så efter den 5:e november 2006 halkade Mirja snabbt ner på silverplats över favoriterna i hennes liv.

Och just med Atle hade hon något helt speciellt. Han sov över hos henne, ofta flera gånger i veckan. Hon hämtade på förskolan, var på utflykter, teater, museum etc med honom så för hans skull är jag extra ledsen över att det tog slut när det gjorde då jag vet att dom hade haft många år framöver sig med spännande saker, något som nu tyvärr inte längre är möjligt. Jag hoppas dock att han är tillräckligt stor för att faktiskt komma ihåg henne av sig själv till skillnad från min mamma som han endast kommer ihåg via bilder och det vi pratar om. Det är ju dock något som framtiden får avgöra.

Nu kanske ni tycker att jag inte upplevs som ledsen men jag ville skriva detta lite lättsammare då jag vet att det är exakt så hon skulle vilja att jag gjorde det.
Jag vill ju inte göra något så att hon typ börjar banka på några element när hon kommer och spökar för oss, vilket jag vet att hon naturligtvis kommer göra. Hon måste ju kolla så att Mirja och Atle har det bra.

Så även fast vi alla är ledsna nu så är det bara roliga minnen jag kommer bära med mig när jag tänker på min lilla svärmor och det kommer att kännas lite bättre för varje dag som går.

Vilken tur att man har fantastiska vänner och en fantastisk släkt. Utan er hade det ju inte gått att ta sig igenom sådana här saker på ett vettigt sätt.

Och alla ni tjejer, se för fasen till att vaccinera er mot livmoderhalscancer och ni killar, se till att era tjejer gör det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Sub-5kg

För er som känner mig vet ni att jag oftast inte bryr mig om vad mina cykelsaker väger. Den enda hoj jag har vägt är min Giant Reign X som vägde in på 14kg blankt och det var bara för att Max tyckte vi skulle väga den som det skedde. Med det sagt är jag ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Jag vet fortfarande inte vad min racer väger men den ligger runt 5,5kg plus/minus några kilon. Det jag däremot vet vikten på är mina racerhjul och dom väger 1622gr exkl fälgband och snabbkopplingar så när Gurra igår messade mig om att kolfiberhjulen var klara var jag ju naturligtvis tvungen att fråga vad dom väger och domen blev följande: Framhjul = 507gr Bakhjul = 672gr Snabbkopplingar = 90gr Vilket betyder att hjulen väger 1179gr exkl snabbkopplingar att jämföra med 1622gr med dom jag nu har på. Mina Conti Sprinter väger 280gr styck inkl ventilförlängare och ett GP4000S 23mm plus slang väger 326gr. Eftersom jag kör med GP4000 25mm rundar jag av vikten till 330gr. Jag vet inte vad man ska uppskat...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...