Som Johan Mölleborn så väl uttryckte det, på hösten gäller det att passa på att cykla medans solen skiner.
Medan han gjorde det med Skälbys yngsta 50-åring gjorde jag det med för dagen Sjöstans gnälligaste 4-åring.
På grund av en förkylning har jag varit näst intill död, men då jag igår lurade döden så vände det i morse och jag såg ljuset i tunneln, eller rättare sagt så vaknade jag efter att solen hade gått upp i förmiddags.
Så efter Vanessas (Atles tjej) 5-årskalas mekade vi ihop lite varm O,boy och hakade på påhängscykeln för en liten tur i Nackareservatet.
Ganska snabbt kom ursäkterna (trött, kall, jobbigt (grabben trampade inte ens) +ANNAT), lillkillen som brukar fetdigga lite cykling med farsgubben.. Så vi satte oss på en häll och drog i oss termosen med choklad. Förutom den del Atle marinerade ryggsäcken med förstås.
Vi begav oss vidare ner mot Söderbysjön (gnäll gnäll gnäll) och helt plötsligt så slutade gnällandet.. Vände mig om och såg att grabben nästan slaggade där bak. Hmmmm, kom på att killen knappt har sovit i helgen på grund av sena kvällar etc så jag beslöt mig för att ha lite överseende med gnället.
Vi susade vidare på gruset och körde hem via Lilla Sickla där han totalt bröt ihop när hans Legomojäng inte funkade som den skulle.
Nästa gång får pappa ha lite bättre koll på piggheten på junior tror jag.
Fast chokladen gillade han!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Kommentarer
/Johan