Kom fram till att jag antingen är för svag, för gammal eller för ful för att lyckas med min cykling men bestämde mig för att testa lite så jag tog några ATK timmar, drog i mig en Bonkbreaker från Sibylla och satte av mot Ekerö.
Redan vid den där bron efter Brommaplan insåg jag att den där maskinen som gjorde det där jättemolnet faktiskt hade varit ute på ön och sopat. Inte ett korn så långt ögat kunde nu fram till Ekerö C.
Däremot så höll jag på att fara av cykelbanan i någon av de alla kastvindar som förföljde mig. På bron höll jag på att fara i backen på allvar när vinden helt plötsligt slutade och jag hade en vinkel på cykeln som säkert motsvarade något liknande det Valentino Rossi har i svängarna.
Efter en liten båttur kom jag till Botkyrka. Där hade man inte prioriterat sopningen men kommunen hade i alla fall gjort sitt med vinden. På cykelbanan utmed Glömstavägen höll jag 42km/h i gruset och vinden kändes som en hand som bara ville ge mig det där extra..
Den känslan försvann rätt fort när Ekerövinden äntligen hade jagat ikapp mig. Passerade Magelungen där isen låg kvar och som säkert håller för en anka eller två.
Vid Sköndal slapp jag äntligen cykelbanan och jag njutningen av att kunna rulla torr asfalt varierades med diverse svordomar om vindh*lvetet.
Hela Ältavägen bjöd på en riktigt vidrig motvind. Mötte en kille i ett par vita Jawbones som såg lycklig ut. Antagligen hade han medvind eller så var han glad att han, till skillnad från mig inte hade glömt sina Jawbones och slapp plocka grus ur ögonen. Jag längtade tillbaks till Glömstavägen.
Väl hemma bröt jag min egen deal om fika på icke-lördagar. Dagens klipp bestod av en latte och en bit kärleksmums för 49:-
Struntar i trainern ikväll.
Kommentarer