Latmasken Johan

Igår tänkte jag bli tävlingsmänniska! Idag insåg jag att jag är en latmask.
Jag har inte hojat på tre söndagar.
På de sista sex veckorna har jag bara hojat två tisdagsturer.
Pendlingen har dock funkat bra, har försökt köra intervaller i de uppförsbackar som finns och det har väl gått bra.
Vågen står still på runt dryga 83kg.

Tycker inte att kylan är så farlig men den suger ändå rätt hårt tror jag så trainercykling känns relevant nu. Måste dra och hämta min Cannondale så jag kan köra lite inomhuscykling inom kort.

Nypan tyckte ju att jag skulle ansöka om medlemskap i KBCK, säkert mest för att kunna håna och totaldissa mig men faktum kvarstår, ska jag bli bättre måste jag rycka tag i mig själv. Bara det att KBCK´s blog är stängd för mig och att jag inte längre kan läsa där visar ju om vilken sopa dom tycker jag är.

Det festliga är att jag känner samma sak i februari varje år, trenden håller i sig ett par veckor men sen kommer suget tillbaks... Ikväll blir det definitivt cykling. Patrik tänkte eventuellt haka på men när han inser vilken latmask jag är kommer han säkert att dra sig ur, bara för att jag ska veta hur värdelös jag är.

Som grädde på moset knakade det till i knät i morse så risken finns ju att benet inkl fot och sko kommer sitta kvar på hojen när jag försöker klicka ur mig ikväll.

Undrar om jag kan åka till Södertappen och få tillbaks mitt blod så jag kan göra en Riccó...