Bulor i brallorna runt Mälaren

När Patrik i tisdags kom med idén att köra flickvarvet (ca 20 mil) runt Mälaren natten mellan torsdag och fredag kunde jag ju inte säga nej, inte i det klientelet i all fall så igår klockan 21.00 möttes vi upp utanför Cykelspecialisten, Magnus (som skulle haka på till Södertälje), Markus, Rippa och Patrik och så jag då.

Patrik gav mig komplimanger och tyckte att jag såg ut som Tom Boonen, den killen vet hur man ska få grabbar att bli glada han.

Innan Skärholmen.

Vägen ner till Södertälje är verkligen nerför så därför höll vi bra fart hela vägen dit. Patrik var tvungen att lätta på blåsan vid Alby. Rippa visade att han börjar bli ett riktigt racersvetto, när ska han raka benen och bli ännu snabbare? Magnus och jag höll oss lite mer där bak så att säga. Planen var ju att ta mig runt. Patrik ryckte vid varje skylt och var glad som en liten pojke när han vann Södertälje.

Med åldern växer prostatan.

Efter att ha fikat i Södertälje drog vi mot Strängnäs. Patrik såg mest glad över att ha överlevt fikastoppet och inte dött i ett knivslagsmål alternativt en drive by shooting. Södertälje är verkligen södra sidans svar på Hässelby Villastad.

Ryckling.

Magnus körde tillbaka och vi fortsatte vår lilla resa. Efter en fem minuter körde vi förbi en skylt märkt Ronna och la i en tyngre växel och trampade på. Patrik ryckte vid några skyltar.

Nu hade klockan blivit efter 22.00 och man märkte rätt fort att trafiken blev glesare och när vi tände lamporna var det bara vi som susade fram på Gamla Strängnäsvägen i den tropiska värmen. Helt sjukt hur skönt det kan vara när man ligger i mörkret i en 38km/h och känner att vinden är ljummen. Fantastich! Även här ryckte Patrik vid lite skyltar.

Samlad klunga.

Innan Strängnäs var Rippa tvungen att pinka och Patrik fick något glansigt i blicken så med bulorna i brallan förevigade vi den stunden på ett fint sätt som bara killar kan.

Jag var fortfarande fräsch, killarna var ju riktiga gentlemän som lät mig ligga med i suset utan att ta alltför mycket vind och när vi hade tagit ett snabbt stopp i Strängnäs (Rippa mekade med dojorna) fortsatte vi RV 55 till Enköping där vi fyllde på lite vatten. Nu började jag känna mig lite mosig men nu var vi ju på väg hem, tjoho! Nu fick Rippa tydligen mer gubbsås i benen för nu började han att rycka vid skyltarna, något som Patrik naturligtvis hakade på.

De tre milen till Bålsta var riktigt jobbiga. En trist väg tillsammans med att benen nu började bli stumma fick mig att börja grina lite illa. Patrik började att gnälla på sin cykeldator och det piggade upp lite, i alla fall tillräckligt för att jag skulle ta mig levande till Shellmacken i Bålsta där Markus drog mig den sista biten. Rippa och Patrik tränade skyltspurter för fullt. När vi åkte in på macken hade jag cyklat 1km längre än jag någonsin hade gjort tidigare, kände mig lite lyckligare då faktiskt.

Bara dryga 50km kvar.

Efter att ha vinkat av Markus tog vi oss en välförtjänt fika på macken innan vi fortsatte. Nu hade det börjar ljusna men vägarna var fantastiskt tomma. Patrik började gnälla på att han var trött och var nu inte så sugen på att rycka vid skyltarna. Rippa trampade på som inget hade hänt!

Vägen till Barkarby där vi lämnade Patrik började bli riktigt jobbig och nu hade jag rejäla känningar i vänster knä men vi pinnade på.

Vid Brommaplan drog Rippa åt sitt håll och jag fortsatte in mot stan och vann varenda skylt. Äntligen fick jag visa att även jag kan!
Efter att ha klarat av Tranebergs, och Västerbron svängde jag in höger på Ringvägen och mötte Thomas (Little Stereo) av alla människor, 05.15! Vad är oddset på det? Jag var nog inte alltför trevlig men nu var jag rejält trött så jag tror att han hade förståelse för det.

Efter att ha hojat 7 timmar 15 minuter svängde jag in på Båtbyggargatan med en cykeldator som visade 21 mil, 9km och 690 meter från det jag åkte hemifrån igår kväll med en medelhastighet på 30,2km/h, något jag är mer än nöjd med, även fast jag mest låg på rullen.

Rundar nog av till 200km jämnt.

Tackar grabbar för en helt fantastisk tur!