Så här i den stekande solen efter årets första racerrunda...

Känns det rätt bra.

Efter att ha sagt att helgernas cykelrundor skall i största mån vara racerbaserade fick jag äntligen tummen ur och körde ner mot Årsta Havsbad tillsammans med Magnus på våra läckra fulkineser

Tanken var ju att köra denna runda tidigare men med drivis och allmänt taskigt väder de senaste veckorna har jag hållit mig till skogens skyddande barm men när norrbaggarna lovade bra väder och dagens morgon bjöd på ännu bättre väder fanns det ingen anledning att inte lufta de nyrakade benen.

Redan uppe vid kyrkogården mötte vi lite bekanta ansikten. Erik, Patrik, Rikard mfl kom cruisandes från skogen på sina storhjulingar. Det såg ju minst lika mysigt ut det måste jag erkänna. Efter att ha hejat lite drog vi vidare söderut.

Gudöbroleden är numera berikad med en cykelbana hela vägen, finfint så man har lite alternativa vägar och efter att ha grusvägat oss ner till Dalarövägen kom till slut det vi var ute efter, ödsliga vägar (förutom den kilometer man måste köra på själva Dalarövägen då).
På vägen förbi Årsta Slott mötte vi säkert en fem, sex cyklister men inte en endaste bil. En dag som denna insåg flera med oss att det liksom är lite mysigare att cykla än att sitta inne i en klimatkall bil.

Innan Tungelsta körde vi förbi en bondgård som hade anordnat en loppmarknad. Så fort man kommer ut på landet finns det trevliga saker som anordnas. Halva byn var säkert där och slet i skräpet som slumpades bort.I Tungelsta, efter ca 45km skulle det fikas men tydligen hade Shell valt att slå igen den mack jag hade i tankarna (höhö) men som tur var så låg det en Preem mack lite längre fram i Västerhaninge där vi avnjöt en bulle och kaffe.
Här insåg jag att jag tydligen hade missat att pumpa det nya bakdäcket som jag satte på igår då jag hade kört turen med ca 3 bar i däcket. Nog för att 25mm's inte kräver maxtryck men någon måtta får det väl vara tänkte jag och tog fram min lilla och väldigt läckra pump och tryckte upp däcket i ca 5 bar. Resten av turen rullade det faktiskt lite lättare.

På Lännavägen fick vi en härlig medvind. Man känner sig hyfsat stark när man kan ligga i en 46km/h och bara trampa, en känsla som ändrades abrupt när vi svängde in på Lissmavägen och fick jordens motvind. Man känner sig hyfsat svag när man får trampa som en galning för att komma över 30km/h.

Resten av turen blev rätt händelselös, mötte Kaijan utanför Skogås och hejade så glatt. Mötte ECI gänget utanför pungpinan och dom såg alldeles för tuffa ut för att hälsa på löjliga oss ty vi har ju inga Carrerahojar.

Turen blev helt exakt 80km på metern och tog oss 3 timmar på minuten att köra.

Tack Magnus för en härlig runda. Om några år kanske vi orkar haka på de svetton vi känner.