Ingarö Runt

Eftersom det skulle sluta regna runt 12.00 enligt yr.no tänkte vi dra ut runt 14.00, Axel, Göran och jag. Göran hade missat att han skulle packa fiskar idag inför Ninas flytt så det blev Axel och jag som begav oss mot Ingarö.

Nu visade det sig att så inte var fallet för redan innan Skurubron körde vi in under en tunnel för att vänta ut det hällregn som såg ut att vara på väg. Och det tog bara någon minut så fullkomligt vräkte det ner. Skönt för oss som är gjorda av socker att snacka lite skit medan regnet strilade utanför.

Efter ett par minuter lättade det och vi tog oss över Skurubron och sen vidare på Värmdövägen där vi träffade på en bilist som uppenbarligen trodde att det heter bilväg och inte allmän väg och ansåg att vi skulle köra i de djupaste pölarna för att han skulle kunna åka just där han ville, det är ju svårt att köra förbi med någon meters mellanrum. Även fast vi försökte förklara för honom att vi inte kunde köra längre ut gafflade han som en Chihuahua. Axel tyckte att han skulle åka till lite varmare trakter men antagligen så berodde hans frustration på att han egentligen ville cykla lite själv med tanke på hans kroppshydda plus att han nog har en liten snopp, jag funderar på om Värmdöbor i bil är exceptionellt dumma i huvudet för det är nästan bara där dom tutar som galningar. Vi undvek i alla fall att bli överkörda av fetknoppen och det kändes ju i alla fall gott.

Ut till Ingarö rullade det på bra. Vi tog en liten omväg via Lagnövägen innan Gustavsberg för att få de extra kilometer som vi kunde få i benen och vid Statoil Brunn bjussade Axel på en Snickers att snaska på. Vi bestämde att vi skulle ta en kaffe när vi kom tillbaks efter att han tagit rundan runt Ingarö.

Benen kändes bra och bilarna blev färre och färre. Livet var gott även fast vi båda var dyngsura.

När vi svängde höger in mot nåt som heter Mörtvik (tror jag) var vi längst bort och då insåg vi att vi skulle få kastvindar mot oss hela vägen hem, inte konstigt att det hade gått så lätt fram tills nu.

Innan Brunn så var jag helt färdig så kaffet inne på Statoil satt som en smäck. Fram tills nu hade jag endast druckit vatten men efter ett par klunkar av bigmollos ceraladdade sportdryckspulver fick jag nya ben och satte bra fart i motvinden.

Axel som inte hade hojat på över en månad och inte hade det gröna pulvret i ådrorna bonkade men höll ändå bra fart hela vägen hem, som för övrigt bjöd på uppehåll och några enstaka solstrålar. Vid Quality Hotel skildes våra vägar och efter att ha cyklat ca 200 meter hem tog jag hissen upp. Vid våning två sa det pschhhhh vid bakhjulet och visst hade jag fått punka. Snacka om tur i oturen.

Atle hjälpte naturligtvis att tvätta hojen och sen fikade vi och delade på min Snickers som inte hade gått åt.

Tack Axel för en supertrevlig tur med diverse äventyr på vägen. Nästa gång hojar vi i strålande sol och nyrakade ben!

Måste skaffa mer pulver från bigmollo och testa och se om jag får på mina SKS Race Blades på racern, får inte glömma det för satan vad gruset sliter på sadeln.

Snart ska jag beställa sakerna till mina tubhjul. Jag räknar med att dom kommer göra underverk för mina racerrundor.