Fortsätt till huvudinnehåll

Gratis kaffe på Vegabaren

Tempen visade -5 och solen sken som aldrig förr. Christopher och jag hade bestämt att vi skulle ta en tur runt Älta, Trollbäcken, Handen, Trånkan (my old hoods), Sköndal, Enskede och hem. En tur på ca 40km som borde funka då jag fortfarande inte hade cyklat längre än 20km i ett sträck sedan skadan i september. Skogen verkade fortfarande vara överfylld av isgator så stigarna fick vänta ett tag till.

Jag började med att öka trycket från 3,5 till 6kg i däcken vilket skulle visa sig vara en höjdaridé

Vid 10.30 kom C förbi och just när vi skulle dra iväg kom Thomas förbi efter dagens tur. C körde som vanligt fixie.
Till skillnad från i tisdags var cykelbanan hyfsat fräsch men när vi kom till Älta fick det ändå bli lite finkörning på gatorna som verkade helt sopade och lika torra som en dag i juni. Dubbdäck har jag inte använt sen 2005 och idag var det verkligen sommar på vägarna så jag väntar nog ett år till.
Vid Statoil Älta blev det en paus då jag var tvungen att pilla lite på växeln. Jag hatar bakväxlar som börjar växla av sig själv, ett problem C inte hade.

Vidare in på Ältabergsvägen fram till Trollbäckens trä och ner till Gudöbroleden. Gudöbroleden har en bred cykelbana på den ena sidan vilket uppskattas. Ligga på vägrenen när det susar förbi alla typer av bilar i en 80 blås känns verkligen inte bra. Fast idag kändes det bättre på vägen då den var torr och cykelbanan typ hade tre meter snö på sig så vi sket i den.Genom Norrby där det var helt tyst. Det verkade som att de flesta var bakfulla och valde att låta bilen stå, förutom någon tjomme som antagligen ville impa på oss med sin enduro då han körde fram och tillbaka och kollade på oss med trånande blick. Dagens stopp tog vi på Vegabaren där vi beslöt oss för att ta en kopp java som killarna bjöd på. Antagligen tyckte dom synd om oss som inte hade råd att köra bil.Efter 20 minuters kaffepaus krängde vi på oss de svettiga kläderna som nu var härligt kalla och blöta. Gamla Nynäsvägen norrut och förbi Frasses Restaurang Vega Värdshus som han köpte för ett par månader sen (grym planka ska ni veta, både bjarne och murkelsås) och fram till Trångsunds kyrka där vi tog en 5-minutare då jag ville besöka morsans grav. Nu var alla större vägar avklarade så chansen att överleva kändes ganska överkomligt nu.Vidare på Perstorpsvägen förbi Telia och infarten till Sköndal där vi spöade dagens sista backe.
Sen blev det småvägar genom Kärrtorp och Björkhagen fram till Hammarbyhöjden där vi kände att det började rycka i CX-tarmen så vi tog skogsvägen förbi IP till Hammarbybacken och körde nerför stigen bredvid backen. C som körde fixie tyckte att det var en höjdare, själv var jag mest rädd, fast det värsta skulle komma.... Nedanför Hammarbybacken kom så blankisen och tanken att "bara rulla och inte svänga" hjälpte inte mycket, framhjulet kanade åt sidan och endast tack vare min oerhörda skicklighet klarade jag mig.Kaffet med pistagebullen på 7/11 satt som en smäck och de sista 200 metrarna kändes helt ok.

Turen blev 42 km (C kan lägga på 15 till) och jag skulle lätt kunna ha kört en 30 km till. Känns bra inför framtiden.

Kommentarer

Anonym sa…
Tyckte jag kände igen den gröna hjälmen som låg före mig efter Länna. Underbart väder, torrt och fint på vägarna.
Tre meter snö? Snarare tre centimeter väl? ;)

I Ludvika har vi nu så mycket snö att man inte ens kan cykla de upptrampade stigarna - vevarna går inte runt! :D
Anonym sa…
Cyklar förbi men kommer inte in och hejjar, du va mig just en juste svåger! Vi kan oxå bjucka på gratis kaffe! :)
/Jerka
Mirja sa…
Jag tycker du cyklar bäst i hela världen, älskling!

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...