Fortsätt till huvudinnehåll

Statusrapport februari 2009

Här har det inte blivit skrivit något på länge men när inget händer gällande cyklingen finns det ju inget att skriva om heller..

I morse märktes det att jag har fuskat med pendlingen i några veckor. Atle har varit sjuk till och från så jag har jobbat hemma mycket och när jag väl har jobbat har det varit många kundbesök som kräva något annat färdmedel än cykel och även tisdagsturerna har fått vika på sig, förra veckan var jag i Oslo och i tisdags firade vi Patriks 40-årsdag på Lilla Barkarby.

Känslan av att man ligger på gränsen till kramp i ljumskarna är inte skön men den enda medicinen är ju att cykla mer, det vet jag om så det var ändå med en viss njutning jag körde de vanliga 15 kilometrarna med en konstant smärta i morse till jobbet och jag blev mäkta förvånad när jag såg att jag hade kapat tiden med ca åtta minuter mot normalt.

I helgen blir det till att hoja lite skog, blir väl till att cykla på Trancen för annars känns det inte som att den har något värde i sig. Helst skulle jag sälja iväg den men andrahandsvärdet är väl inte det bästa och nu med helt nya lager i båda hjulen, två nya vevlager liggandes på hyllan och en gaffel som har rullat tre turer så känns det som total kapitalförstöring. Vem vet, jag kanske tycker att heldämpat är roligare (eller lika roligt) än helstelt någon gång i framtiden och då är det ju bra att ha en så jag slipper slänga ut 20.000:- på något jag krängde av för 8.000:- tre månader tidigare.

Nu känns det även som att våren snart är på ingång och det börjar suga i racertarmen. Bygget med racern går (som vanligt) fortare än planerat och ursprungstanken att kränga av den när den var klar börjar försvinna mer och mer. Med tanke på vad den kommer att kosta känns det väldigt bra att ha något att susa omkring på i sommar med mina racervänner. Bara hjul, sadelstolpe, styre, pedaler och vajrar kvar på den nu. Hoppas kunna hänga med KBCK till Mallis nästa år.

Har länge tänkt att börja styrketräna lite, mest för att hålla mig på en fräsch nivå men då jag tycker det är så satans trist har jag dragit ut på det i det längsta men ikväll har jag beslutat mig för att svänga förbi gymmet på vägen hem då jag känner att jag måste börja träna högerarmen och speciellt axeln efter vurpan i september. Jag är friskförklarad från SöS och kan således börja belasta musklerna utan att behöva oroa mig för att något ska pajja.

Over and out.....

Kommentarer

Mankan sa…
Ja det där med styrketräning är ngt man borde ta tag i. Kör oftast ngn vecka men sen är det stopp. Borde, men förmår mig inte...
Mankan sa…
Funderar på om man skulle köpa ett kort på ett "annat" gym. Eftersom jag instruerar på Nautilus kör man ju gratis där, men lite ekonomiskt skuldkänsla kanske skulle öka motivationen...
Det tror jag. Mitt problem är att jag inte betalat något för mitt kort heller då företaget täcker upp hela kostnaden så "det gör inget" ekonomiskt om jag skiter i att träna eller inte.
Menar du på fullt allvar att jag fyllt 40? Det minns jag inte...
Styrketräning är bara roligt om man har ett schema att gå efter. Varje pass försöker man antingen göra fler reps eller öka vikten, utan att utförandet blir lidande alltså.

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Nytt år, nytt lag....

Ja, inte när det  kommer till BMX såklart. Men jag har fått äran/möjligheten/chansen att hoja för klubben med jordens längsta hashtag under 2017, nämligen #SpecializedConceptStoreCykelKlubb när det kommer till MTB, CX och Racer. Stay tuned så kanske det kommer upp något här. Annars är ett hett tips att kolla in på https://cykeltokig.se/ för löpande rapporter.

Yey!!

Årets snackis

Var väl ute på en snacktemporunda med Mange, Ivar och Björn idag. Vi fick även finbesök av Niclas och Daniel som hakade på fram till Brandbergen.
Då det var första rundan sen Velothon Stockholm som jag hojade mer än 45km så blev benen efter ett par timmar lite sega och härliga, snacktempot till trots. Men att ha lite sega ben är inget som stör mig, det som verkligen sög åsnepung var min axel. 
Den första timmen kändes den ok, den andra rätt trött och under den tredje timmen så gjorde axeln så sjukt ont att det strålade ner till handen. Ironin i att jag pyntade 2300:- till Agilokliniken för att faktiskt bli sämre är ju inte att leka med. 

Men som tur är så har Tobias på Access Rehab en plan för den, nu när ultraljudet visade att det inte alls var någon skada i axeln, vilket gjorde att stötvågsbehandlingen bara irriterade muskelfästena och gjorde allt värre. Men det som är gjort är gjort, nu är det bara att se framåt men jag börjar bli lite trött på att ha ont någonstans efter tre år. Men …