Lattefarsa med moppe

Jag har ägt och kört bil sen den 4:e september 1989.

Min första var en Opel Rekord från 1977 som jag köpte för 500:- och sålde ett halvår senare för 2000:- till några som ville ha en bil som skulle leva hela vägen till Göteborg. Dom hörde aldrig av sig så jag antar att dom kom fram.
Min andra var en Opel Kadett från 1987 som jag hade ända till 1997 då den ersattes av min första leasingbil, en Opel Vectra från 1997.
Sen har det varit Volvo V70 med turbo, Audi A4 med turbo, Saab 9-5 Aero som gick som satan och nu en Volvo V70 så långt från turbo man kan komma.

Bil kommer jag nog alltid ha men jag har tänkt ganska länge på vad jag ska använda de dagar jag av olika anledningar inte kan ta cykeln. Fram tills nu har bilen varit det naturliga valet då jag gillar att kunna åka när jag vill och inte behöva vänta på tåg, bussar eller vad det nu kan vara jag behöver vänta på. Plus att jag gillar att kunna åka från punkt A till punkt B utan att behöva byta transport och vänta på bytet.

När brorsans frugas dotter skulle kränga av sin Baotian Classic för 2500:- på grund av ett nytt inköp av en "häftigare" moppe slog jag till. Visserligen kommer jag få lägga ut knappa 1000:- på att få den i perfekt skick men då bensinräkningarna per år kommer ligga på knappa 2000:- för jobbresorna (räknar med att cykla 2½ dagar i snitt per vecka) i jämförelse med de 80:- per dag som bilen kostar endast i bensin känns det som ett bra val, både ekonomiskt och miljömässigt. Visst, det är inte lika miljövänligt som att åka kommunalt men då det ändå inte är ett alternativ för mig känns det här som ett bra val.

Atle gillar den men inte lika mycket som brorsans och hans frus moppar såklart.