Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Idag begravdes min mamma. Ända sen hon gick bort den 7:e augusti har det liksom inte känts verkligt. En känsla som försvann redan i natt då jag vaknade med en huvudvärk samt Atle som stod vid sängen och ville ligga lite bredvid sin pappa och sparka honom i huvudet sin vana trogen. När jag väl kom in i kyrkan (vi blev lite sena på grund av stressmage och ett behov av att fylla tanken med bensin) så kändes det........ Ja, jag vet inte vad det kändes som? Att det var min mamma som låg i kistan? Jag vet inte..... Ceremonin var enkel, exakt som mamma skulle ha velat ha den men ändå jättefin. Som tur är var Atle med och ungar har en förmåga att ta saker för vad dom är så han kom fram till mig och ville sitta i mitt knä, han gick och tittade på ljusen som stod bredvid kistan och när vi hade sjungit färdigt "Härlig är jorden" applåderade han och då skrattade till och med pappa. Verkligheten kom ikapp mig när det var dags att ta ett sista adjö framme vid kistan. Magen knöt sig och jag...

När jag vaknade i morse var det status quo på höger biceps. Det jag tyckte var lite anmärkningsvärt var att det inte fanns eller fortfarande finns en tillstymmelse till blåmärke. Nåväl, först var det inskolning på förskolan och sen skulle jag lämna Atle hos Mirjas mamma och sen en snabbis förbi den lokala vårdcentralen för att sen möta upp farsan på Willys för att göra de inköp som krävs för att vi ska kunna ha lite mat och fika i samband med mammas begravning. Trodde jag ja...... Den första delen fram till "sen en snabbis....." stämde men efter att tjejerna på vårdcentralen kastat ett öga på armen tyckte dom jag skulle åka till kirurgakuten på SöS. Och där kom den, domen från Dr Reinhard, som för övrigt såg ut att vara endast knappa 30 år (kan man verkligen vara läkare vid den åldern tänkte jag, men eftersom den kvinnliga läkaren som stod bredvid honom såg ut att vara ännu yngre tänkte jag inte ens fråga) behövde inte många sekunder för att konstatera att bicepssenan (det fi...

Bilden har jag snott från Peo på happy. Efter att förra tisdagen ha bjussat på semlor med en längrefikarast som resultat på Arons traditionella tur var det idag tillbaks till det normala tempot utan raster och ett hyfsat tempo på stigarna. Även fast vädret såg tveksamt ut blev det en diger samling (till och med Tobias kom trots risk för regn) som slöt upp. Ny för dagen var XXXX som just flyttat in från Australien och körde på sin Giant Iguana Förra tisdagen var det premiärtur med Trancen på ca två månader och den nya Revelationgaffeln funkade helt galet bra (tack Sportson KatBan för det). Den funkade till och med lite för bra så jag valde att köra med gaffeln låst med floodgaten hyfsat löst inställd. Bakdämparen fick 210psi och ett låst läge i Propedal-3 då två månader med helstelt gjorde att en fullgungcykel kändes helt hopplöst seg att cykla på. Den känslan var borta idag och det var en lite annorlunda känsla att inte alls ligga längst bak och kvasta så visst hjälper fjädringen till...

Vi var på musikal igår. Mamma Mia på Globen. Mirja hade köpt biljetterna till sin mamma som en födelsedagspresent och lilla jag fick halka med på ett bananskal. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om showen. Gillar man inte ABBA's låtar är den nog inget att hänga i julgranen, men för en annan som tycker att dom gjorde väldigt många hits (vi hade till och med "I Do I Do I Do I Do I Do" som ingångsmusik i kyrkan till vårat bröllop) var den en ren fullträff. Jag har varit på en del musikaler och operor i mitt liv och visst kan det finnas guldkorn i repertoaren som "Music of the night" i Fantomen på operan som jag såg på Broadway för några år sedan men att ha en musikal fullspäckad med i mina ögon superhits är något som är väldigt svårt att slå. Och även fast jag inte ser mig som en känslig människa fick jag nästan en tår i ögat igår under flera av låtarna fast det kan ju ha att göra med att jag tänkte på bröllopet och min mamma som självklart var en av huvudf...

2004 köpte jag en Magura Asgard av Pedalogerna. Det var en gaffel jag var oerhört nöjd med men när den skulle servas gick både Ola på Pedalogerna och Kent på Jaguarverken bet. Det slutade med att jag fick en helt ny Asgard i två årsmodeller nyare modell även fast det inte längre fast någon garanti på gaffeln. 2007 köpte jag en Rock Shox Revolution 426 Dual-Air Poploc från Tyskland då priset (tyvärr) skilde sig alltför mycket från Sverige. Redan från början var det något som inte var som det skulle då jag inte fick upp den i mer än 115mm och den skall kunna ställas in i 130mm, det var något jag trodde hade med negativa/positiva luftkammaren och tänkte inte mer på det. Däremot funkade den som den skulle (förutom slaglängden då) men i somras skulle den in på service/rep då den under en tur i Hellas bara sjönk ihop. Den gode Max på Sportson såg att U-Turndelen inte funkade som den skulle, därav problemet med de saknade 15mm i slaglängd så han skickade den till Vartex som bytte ut U-Turnde...

Singularcycles släpper antagligen en serie av Ti-ramar för 29". Modellen kommer i så fall heta Pegasus och har i grund och botten samma geometri som Swift. För mer info, se Singularcycles blogg.

Nu har prototypen av Singular Hummingbird (festligt namn) visats. Det verkar i grund och botten vara en Swift gjord för vad Sam på Singularcycles kallar "shorter folk ". Ramen är gjord för 26" men kan svälja ett 29" framhjul (min Swift kan nog ta 36" om det fanns) med en helstel gaffel. Gillar man dämpade gafflar är geometrin gjord för slaglängder mellan 100mm - 130mm med 26" fram. Själv tycker jag den ser finfin ut och den mossgröna färgen är något som tilltalar mig. Då den tydligen är gjord både för singlespeed eller 1x9 får man väl anta att även den har EBB. För alla bilder, se http://www.flickr.com/photos/27170910@N03/

Mamma 400111 - 080807 I morse vaknade jag 05.45 av att telefonen ringde och jag visste exakt vad det gällde. Min mamma har ju varit sjuk sen den 14:e juni då hon fick en massiv hjärtinfarkt och har sedan dess genomgått två hjärtstillestånd, en hjärnblödning samt två mindre hjärtinfarkter. Trots detta levde hon flera veckor längre än vad läkarna trodde men så var hon tjurskallig med. På något sätt känns det som en lättnad för alla inblandade, pappa, brorsan, mig själv men även för mamma som nu slipper bli det vårdkolli hon absolut inte ville bli. Bilden är den första jag tog på henne tillsammans med Atle, hennes ögonsten sedan den dagen och som hon hade väldigt roligt med under 1½ år. Så sov gott nu mamma så ses vi någon gång i framtiden. Jag kommer älska dig för all framtid! /Johan P.S Det kan kännas konstigt att jag skriver om något sådant men det är skönt att få skriva av sig lite. Exakt som jag gjorde när Viking gick bort på min födelsedag förra året.

När jag för någon timma sedan kollade min gmail hade följande meddelande hoppat in i inkorgen: Dear all, Many thanks for taking a leap of faith and placing your Peregrine pre-order! Firstly I have to extend my huge apologies that this has all stretched out so longer than anticipated, even with multiple revisions to our delivery schedule. I only hope that you ultimately find it worth the wait. The good news is that the shipment arrived in the country yesterday, it now just needs to clear customs and be delivered to me. I'll then do all my usual frame prep and final readying, then they will be going out I hope before the end of next week. Jag har velat nog när det gäller storleken och kommit fram till att jag antingen: Skall ha en som har ett 59cm effektivt topprör med ett 60cm långt sadelstolpsrör. Fast då måste jag ha en 80mm stam baserat på min gamla racer som var 58cm lång och på den hade jag en 90mm stam då jag inte gillar långa cyklar av någon anledning. Min gamla Miyata hade ...

Vi tog tillfället i akt att spendera ett par dagar hos Mirjas släktingar på Ornö nu i veckan. Med en lufttemp på närmare 30 grader och en gassande sol passade det väldigt bra att åka ut och känna pålandsvinden smeka mitt Samsonhår. Som vanligt blev det mest att slappa och ha det bra, grilla lite och umgås och snacka lite skit. Kyrkviken. Atle stormtrivdes som vanligt hemma hos Vivi och Tubbe och spexade så mycket han bara kunde. Värmen kände han av men vår medhavda plaskpool fyllde sin funktion och att kasta stenar i den var höjdpunkten på resan. Atle och Emma på väg ner mot glassen. Ett besök hos Sollan och Berra på Hässelmara gård brukar vara en höjdpunkt för lillkillen fast idag var det mest traktorn som var spännande. Grisarna, fåren, hönsen och kalvarna var ju bara sådär intressant. Atle springer till potatislandet. Självklart hälsade vi på Viking som åkte till Änglarna på min födelsedag förra året. Av Atle fick han en liten NASCAR-bil att leka med som vi lämnade på hans lilla vil...