Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby...
Kommentarer
Blir jäkligt spännade att se hur du upplever hojen. Jag tror Trance passar dig bättre än NRS. Du är inget XC-svetto och kommer aldrig bli.
//Skogling
Och som du sa Patrik så rakar jag benen alldeles för sällan för en NRS!
Vad tror ni man får för en överbackad törner?
Faan, nu vill jag ha en gaffel med lite mer slag på, att man aldrig ska få vara nöjd!
Trygg-Hansa, de har jag också haft med att göra. Kvittot vill de tydligen bara se vid någon eventuell stickkontoll.