Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

I morgon drar jag till Val Thorens med lite jobbarpolare. Har inte bränt lagg på 12 år men tänkte försöka göra en nystart i helgen. Ska bo på något hotell som heter Fitz Roy och som ser schysst ut. Eftersom priset är lågt så skulle det väl duga med vilket kyffe som helst. Det här har tydligen fyra stjärnor så det duger nog gott det med. Får väl se om jag kommer hem utan några värre benbrott. Jobbigt lär det nog bli i alla fall. Och soligt. Och varmt på eftermiddagarna enligt prognoserna. Låter ju som en plan att åka på förmiddagarna och läppja paraplydrinkar på eftermiddagarna. Struntar i några googles och tar med mig mina läckra Jawbones istället så man får bronza lite mer av plåten.

Aron, Patrik, Anders, Andreas och jag hojade en liten tur idag på våra mulliga crossar. Patrik körde bromslös fixi, vi andra fegade ur med både växlar och frihjul. Det började bra med ren isgata ner mot Kranglan där Andreas med nöjd min stod och fotade alla som lekte Bambi på hal is... Erstavik var grymt härligt och gruset på alla cykelvägar ut mot Tyresta gjorde att det kändes som rena rama offroadvägarna, precis som det ska va. Sen började backträningen. Patrik som körde fixi uppskattade benpasset som avverkades igår kväll, vi andra gjorde det vi kunde för att se oberörda ut såklart. Vid Åva båtklubb drog Anders i backen och gjorde illa höften. Som tur var så fick Aron dubbla punkor så vi kunde stå lite i solen och skratta åt honom, allt för att Anders skulle glömma smärtan. Vid Vissvass (festligt namn) blev det lite plattare så motvinden kändes lite extra.. Bra för träningen!! Vid Högstabanan vände vi och sen droppade Anders av och tog en taxi hem, höften spökade. Hopp...

Som vanligt kände jag mig i trött i benen efter att ha pendlat de oerhört långa 13km till jobbet i morse. Började fundera lite och tyckte väl att jag borde ha lite bättre ork efter 140 mil i år. Kom fram till att jag antingen är för svag, för gammal eller för ful för att lyckas med min cykling men bestämde mig för att testa lite så jag tog några ATK timmar, drog i mig en Bonkbreaker från Sibylla och satte av mot Ekerö. Redan vid den där bron efter Brommaplan insåg jag att den där maskinen som gjorde det där jättemolnet faktiskt hade varit ute på ön och sopat. Inte ett korn så långt ögat kunde nu fram till Ekerö C. Däremot så höll jag på att fara av cykelbanan i någon av de alla kastvindar som förföljde mig. På bron höll jag på att fara i backen på allvar när vinden helt plötsligt slutade och jag hade en vinkel på cykeln som säkert motsvarade något liknande det Valentino Rossi har i svängarna. Efter en liten båttur kom jag till Botkyrka. Där hade man inte prioriterat sopningen...

Efter att ha velat mellan några trådar på happy om CX åkning bestämde Viktor och jag oss igår kväll för att dra ut i skogen istället. Han på sin nya Niner och jag på min gamla Giant, som för övrigt har pinsamt små hjul. Efter att ha stressat som en galning kom jag naturligtvis lite sent till backen men eftersom Viktor kom ännu senare kändes det som att det inte gjorde nåt. Efter att ha drägglat lite och berömt honom för hans enastående inköp rullade vi iväg. Traktormakt gick som på räls... Jag hade ju nästan glömt bort att stigcykling var så här kul... Efter att ha tjafsat med någon bitter gubbe som tydligen ägde en stigsnutt rullade vi ut på gröna. Viktor såg jag knappt till, ska ringa WADA och berätta om hans nya cykel, måste ju gå som doping på något sätt liksom.. Här någonstans drog jag av mig mössan och vantarna. Våren hade kommit!! Sen ut på ryska grillplatsen och sen dagens höjdpunkt, gula ovanför sjön där vi faktiskt cyklade häll med fäste. Jag grät nästan av lyc...

Jag måste erkänna att jag var nära att sätta mig på trainern idag och skippa söndagsrundan men när både Johan och Fredde hörde av sig på luren och Björn på twitter så kände jag att det här med att hoja med vänner slår inomhuscykling ändå. En kvart innan vi ska mötas ringer min kära fru och berättar att hon är dum i huvudet etc eftersom hon tog med sig mina nycklar istället för hennes så danslokalen stod olåst. Så istället för att hon skulle pallra sig in till stan kommunalt efter att jag hade hojat klart så spelade jag gentleman och erbjöd mig att cykla förbi där och låsa. Fredde, Johan och Björn hade ju varandra och i ärlighetens namn, hur kul är det för dom att hela tiden behöva vänta in mig? Så jag rullade norrut medan dom styrde kosan söderut. Det blev ändå ett ganska bra pass, benen brände i alla fall och dubbdäcken svek mig inte, lika trögrullade som vanligt. Snitthastigheten stannade på blyga 23km/h men att hoja inne i stan gör ju inga underverk för snittet, däremot får...

Att gå ner i vikt är inte bara fyllt av euforiska känslor när man ställer sig på vågen. Saker som att rensa ur garderoben på alla plagg man inte längre ser riktigt bra ut i är ett projekt som i helgen kändes viktigt. Det resulterade i sig i att jag var tvungen att langa fram kortet ett flertal gånger i diverse butiker vilket i sig resulterade i att mitt konto nu ser ut som en viss ankas... Skönt att man inte behöver fundera på vilka cykelsaker jag skulle kunna ha köpt annars.. Fast det slår ju operationen jag snart ska in på för att dra bort en visdomstand. Fast jag brände ju 150.000:- igår på en bil så vad är några tusenlappar hit eller dit... Det bästa skulle ju vara om jag tjockade på mig igen så att alla kläder jag köpte i helgen inte skulle passa. Speciellt när jag inte har något kvar från min förra garderob.

Tror nog att det blir lite muskelbilskänsla på måndag när vi hämtar bilen. Tänk er mig med en riktigt bra mustasch och cowboyhatt i den där och Mirja som drar av sig brölloppsklänningen och låter den sugas ut ur hålet i taket... Nämnde jag att den har hela 125hk?