Fortsätt till huvudinnehåll

God Jul från oss i Santa Monica

Tja, här är det ju ca två timmar kvar tills det blir julafton men hemma så har det ju gått hela sju timmar på julafton.

Sjukt stora julklappar, granen är alltså i normal storlek!
Vi kommer fira julaftons middag på Geoffrey's Malibu. Kanske inte så juligt men det är svårt att hitta en restaurang med brunkål, skinka och jansson här så den får duga.

Tänkte väl annars starta upp julafton med att kuta lite nere på Ocean Avenue här i Santa Monica. Kanske jag träffar Pamela Anderson eller Carmen Electra i sina röda, tighta baddräkter. Frågan är väl hur de i så fall sitter såhär 20 år senare än sist. Kanske Mr Hasselhoff kommer i slowmotion?

Oavsett så drar vi upp till Sunset Boulevard och krubbar lunch på Rainbow Bar & Grill. Kanske sitter allas vår hjälte Lemmy där och sippar på en vodka on the rocks? Antagligen inte men det vore ju asgrymt!

Hyfsat trött va?
Har i alla fall hittat Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton på youtube så lite julkänsla kommer det iaf att infinna sig i morgon.

Jo just det, hotellet vi bor på har ett kök med kyl och allt så vi åt middag inne på rummet idag. När jag skulle gå bort till Starbucks och köpa lite kaffe passerade jag en hyfsat trött portier. Hoppas han inte tog illa upp men varför skulle han det? Han visste ju inte ens om att jag passerade.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby