Fortsätt till huvudinnehåll

Färdigvilat

En vecka måste väl räcka för att vila upp kroppen? Det hoppas jag iaf för nu är det dags att börja röra lite på gubbfläsket. Kan ju inte BARA dricka Oreoshakes på Mels Diner hela dagarna.

 Då jag inte fick med mig någon cykel i bagaget valde jag att packa ner lite löpsaker istället och idag så fick det bli en liten runda på 3.7km. Inte mycket men jag gillar att skynda långamt när det kommer till att springa då jag har haft löparknä och är väldigt stel i baksidan av högerlåret, något jag antagligen kommer få leva med.

 Men nog om det. Fatta känslan när jag på riktigt Dirty Harry manér kutade på San Franciscos kullar, upp och ner, med lite mindre hår och lite mindre Magnus 44 men ändå! FATTA!!




Kommentarer

Magnus A sa…
Du, grattis till säsong 2015! Här var det lite krispigare temp.

Och jag blev 37 inte 44...
16 december 2014 kl. 08:17
Johan Andersson sa…
Åhhh, tackar. Det var Ekoikepsen som bar fram mig.
16 december 2014 kl. 16:54
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.
En kommentar
Läs mer

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l
2 kommentarer
Läs mer

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby
2 kommentarer
Läs mer