Fortsätt till huvudinnehåll

Ska det vara så här?


Hade svårt att somna igår. När Atle ropade vid 04.00 var jag tydligen vaken för jag hörde honom direkt.

Klockan ringde 05.15, hoppade upp ur sängen, gled nerför stången ner till julgranen.

Tände och vattnade lite och hällde upp ett glas stärkande O'boy.

06.00 stod jag och såg läcker ut utanför Urban Deli, en syn som snabbt ändrades till synen av ett gammalt vrak.

Tillsammans med cx-legenden Mats, Sveriges svar på Sven Nys!

Majgaaad vad vidrigt det var. Underbart javisst, men med en konstant puls på över 90% av maxpuls (kändes det som i alla fall) så funderade jag fler än en gång på vad jag egentligen håller på med. Undrar vad jag kan få ut för hojarna? Kan ju liksom lägga det på chips istället.

Som tur var så hade Niklas kört några galna pass dagarna innan samt monterat på dubbdäck så jag kunde haka på honom. Den sista loopen struntade vi i och väntade in den nu utdragna klungan innan vi hojade iväg på den sista halvan.

Väl framme vid MJB var jag halvt om halvt apatisk. Satt och skakade när jag försökte få i mig lite kaffe och en macka och orkade ta EN bild till mitt världskända instagramflöde.

Precis som det ska vara! Episkt är bara förnamnet. Jag längtar redan till nästa runda!

http://www.strava.com/activities/100752203


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby