Fortsätt till huvudinnehåll

På väg mot ett episkt nederlag

Fick just ett mail från tjommen på cykelresor med följande text:  
Tyvärr är det för få anmälda (14 st) för att det i dagsläget skall vara möjligt att genomföra resan till Tour de France med turistbuss. Av dessa totalt 14 anmälda är det endast 4 personer från Stockholm. Vi har därför beslutat att satsa på minibussar med avgång från Göteborg.
Att jag ska ha bilen ståendes i GBG i en vecka när Mirja ska ut och fara med Atle känns inte direkt som ett alternativ så nu är det bara till att hoppas på att någon annan från Sthlm har en bil så vi kan åka ner till Götet för att haka på resan..


Merde!!!

Kommentarer

Anonym sa…
Buss eller tåg till GBG?
Tille sa…
Nä, egen bil är enda sättet att komma till Göteborg.

Dessutom finns det alternativresor till alperna. Kränkning garanteras.
Tille, du tjänar inga pluspoäng på att dryga dig.. Ska naturligtvis kolla med SJ men stora bagage=cyklar har jag hört kan vara impopulärt...
mattel sa…
det är omöjligt att ta av hjulen och stoppa ner delarna i sopsäckar. gick det skulle SJ acceptera dig. ;)

surt iaf att bussresan sket sig. för få som hade råd efter alla raffainköp?
Och helt plötsligt så vände det.... Jag slipper åka med alla vanliga människor ner till Göteborg. Göran viftade lite med sitt trollspö och fixade fram en bil...

Måste nog shoppa något för att fira..

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby