Fortsätt till huvudinnehåll

Jag, dagens Il Pirata?

Om 18 dagar kommer jag att befinna mig i alperna... Kom att tänka på det här med backträning, behövs det verkligen? Jag har ju gått ner 13kg och är läckrare än någonsin, det borde väl räcka?

Dag 1 ska vi tydligen cykla upp till Alpe d'Huez.. 21 serpor, hur jobbigt kan det vara?
Dag 2 ska vi upp till Col D'Izoard som ligger 2360 meter över havet. Jag kutar 2360 meter på några minuter liksom..
Dag 3 ska vi upp till Col de Lautaret på 2059 meter över havet, dvs kortare än dagen innan.
Dag 4 är det Col du Galibier som ska besökas, lite längre än dagen innan, dvs 2645 meter över havet.
Dag 5 ska vi ju bara upp en bit i backen som går till Alpe d'Huez.

Il pirata har tagit stigningen upp till Alpe d'Huez på 36 minuter och 50 sekunder, får se hur långt efter jag kommer hamna. Visserligen hade han väl hojat typ 20 mil innan i någon snittfart på 45km/h but who´s counting? Det är ju serporna som räknas.

Det skulle väl vara materialet i ramen som kanske sätter begränsningarna, men det är ju alltid bra att ha något att skylla på.

Kommentarer

Fredde sa…
Lika bra att slänga på ett par riktigt lätta hjul! :D

/Fredde
30 juni 2011 kl. 15:23
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.
En kommentar
Läs mer

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l
2 kommentarer
Läs mer

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby
2 kommentarer
Läs mer