Fortsätt till huvudinnehåll

Gratis är gott och ibland väldigt prisvärt

Idag var det dags att inkassera den finfina födelsedagspresenten som Patrik kom med på kvällen under mitt kalas och som innehöll ett specialdesignat presentkort på en BG-Fit hos den lokala Specialized återförsäljaren.

Efter den traditionella espresson och ett par oreo-kakor började Patrik med att mäta upp mig. Lite stretchande, dragandes i lemmar etc gjorde att han fick ett bra underlag att arbeta med när jag väl klev upp på hojen. Detta tog någon timma att göra och då hade jag inte ens satt mig på hojen.. Kändes hyfsat seriöst faktiskt. Det tunna håret på gubben kunde han dock inte fixa.

Sen var det dags att grensla hojen.. Patrik fortsatte med vattpass, klisterlappar på knäna, måttband, lod och någon fiffig grej för att kolla vinklar på gubben.
Jag trampade och han kollade, trampade och kolla och så höll jag på.


 Efter dryga två timmar var jag klar. Kontentan blev typ följande:
  • Sadeln flyttades fram ca 1cm.
  • Sadeln sänktes ca 5mm.
  • Vänster pedal flyttades ut 1mm, vilket gjorde att mitt knä slutade fladdra ut i ett visst läge.
  • Styret sänktes.
  • Styrstammen ersattes av en 120mm's, vilket är 20mm längre än den gamla. Fast sadeln flyttades ju fram lite den med, men min reach ökade, vilket medförde att axlarna slappnade av.
  • STI reglagen flyttades upp lite.
På lördag ska jag hoja lite, har hittat en tur på Garmin Connect som är på 13 mil och som kommer bli en "känna på" runda. Så fort den är klar bokar jag in en ny tid för uppföljning, vilket naturligtvis ingår i priset, och där gör vi eventuella justeringar och bokar in ännu en tid. Behövs det inga förändringar så kapar Patrik gaffelröret till rätt längd och beställer en 120mm's stam eftersom den som sitter på nu är till låns.

Även fast man får betala 2000:- vilket det i normala fall kostar tror jag definitivt att det är värt det. Bara att få ett papper med alla mått och inställningar är ju klockrent. Oavsett vad man köper för hoj är det ju bara att ställa in den efter dessa mått och ge sig ut och köra.

Tack till Patrik och David för den synnerligt grymma presenten.

Kommentarer

Anonym sa…
Måste vara den bästa presenten en man kan få.
Härligt !

Jag vågar inte gå till honom och mäta. Han kanske säger att jag måste köpa en Colnago då. :)
Fredde sa…
Ja ja nog snackat, hur många watt visade trainern?

/Fredde

p.s Tack för senast, mycket trevligt! Jag har ett kamerafäste från DX till dej. Min GPS-external-power har redan gått sönder men Bambu-plantorna lever - ännu!
Patrik, det vore väl för synd???

Trainern visade 900 watt under 12 minuter.. Vet inte om det är bra eller inte.... Kamerafästet hämtar jag gärna när som helst... Vad ska du ha för det??

Och visst var det en superpresent!
Fredde sa…
Det kostade väl en 50 spänn eller så, du kan få jobba av det, vad kostar en kilowatt-timme? 3spänn. Så det blir:

32 timmar med 500W blir det va? :)

...eller en öl vid tillfälle! :)

/Fredde
Ölen låter ju som det mest lockande alternativet... Så får det bli!!

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby