Fortsätt till huvudinnehåll

Solokvist en söndagkväll

Jag måste erkänna att jag var nära att sätta mig på trainern idag och skippa söndagsrundan men när både Johan och Fredde hörde av sig på luren och Björn på twitter så kände jag att det här med att hoja med vänner slår inomhuscykling ändå.

En kvart innan vi ska mötas ringer min kära fru och berättar att hon är dum i huvudet etc eftersom hon tog med sig mina nycklar istället för hennes så danslokalen stod olåst.

Så istället för att hon skulle pallra sig in till stan kommunalt efter att jag hade hojat klart så spelade jag gentleman och erbjöd mig att cykla förbi där och låsa. Fredde, Johan och Björn hade ju varandra och i ärlighetens namn, hur kul är det för dom att hela tiden behöva vänta in mig?

Så jag rullade norrut medan dom styrde kosan söderut.

Det blev ändå ett ganska bra pass, benen brände i alla fall och dubbdäcken svek mig inte, lika trögrullade som vanligt. Snitthastigheten stannade på blyga 23km/h men att hoja inne i stan gör ju inga underverk för snittet, däremot får jag ju några extra minuter i funbeat.

Tack Johan för turen men nästa söndag cyklar jag nog med mina vänner igen... Och ni, snart är våren här och då är det grönt och mulligt i skogen... Som på bilden ovan..

Kommentarer

Fredde sa…
Det gick bra för oss men vi saknade dej! :)

/Fredde

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby