Fortsätt till huvudinnehåll

Brooklyn Lager

Visst gillar jag öl, vilken kille gör inte det men med tiden så har öldrickandet blivit historia... För lite tid över att ens sätta sig ner och smaka av en kall en...
Så när den gode Markus F kom förbi för att hämta upp lite saker och halade upp en kasse Brooklyn Lager ur cykelväskan så blev det en nystart på en kall eller två på lördagen....
Jag vet inte hur han kom på att han skulle köpa just denna modell av lager men glad är jag för maken till smarrig lager får man leta efter. Härlig beska och inte sådär trist som lager alltid är annars. Tack Markus för att du åter har fått mig att uppskatta en lager. Kom gärna förbi och hämta fler saker. Nästa blir en Brooklyn Brown Ale som enligt Anders gör sig bäst i ett Bajenglas.
/Johan
Etiketter:

Kommentarer

Nypan sa…
Om du gillar beskan i Brooklyn lager, skulle du uppskatta anchor brewerys "Liberty Ale".
Lång fin eftersmak.
28 april 2007 kl. 08:22
Johan Andersson sa…
Trevligt att amerikanska drycker kan vara så smarriga. Det blir nog en liten tur till systemet iveckan för lite olika provsmakningsflaskor.
28 april 2007 kl. 16:32
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.
En kommentar
Läs mer

Keps Cup #1

Hallå alla miljoner följare... Long time no see!! Igår hojade Hanna, Mange, John och jag (och jättemånga andra med såklart) årets första Keps Cup för Specialized Concept Store CK. Foto: Åsa Larsson Att hoja för ett lag där vi är fler än bara jag som hojar annat än BMX känns jätteroligt, att jag sen får representera min lbs gör ju inte saken sämre.  Igår sken solen på alla deltagare, publiken stod som en mur byggd av Trump runt hela banan och var i extas, en ren publikfest helt enkelt.  Själva loppet då? Jo, vi som stod och snackade strunt medan Oscar Ekman pratade i en megafon en mil bort kanske inte lyssnade så bra som vi borde ha gjort så Hanna, Mange och jag startade sist, jag menar verkligen helt sist av alla. Den enda som var bakom oss var en skällande hund som fick spelet av alla kompisar i lycra som hen bara ville älska mest av allt i hela världen. John verkade ha det här med tävlingsvana inne och stod typ längst fram. Foto: Åsa Larsson Banan börjar med världens l
2 kommentarer
Läs mer

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby
2 kommentarer
Läs mer